Sylarna

Det var så längesedan jag skrev på den här bloggen att jag var tvungen att kolla upp lösenordet i en liten fin röd bok som jag har där jag skriver upp alla hemlisar jag har. Tyvärr har man ju bara lösenord som hemlisar nu för tiden. Vad gäller hemlisar så var det onekligen roligare på den tiden man hade kärlekslistor och hatlistor och sånt i sin hemliga bok.....inte lösenord till olika bloggar och onlineshoppingcenters. Fast det är klart, en och annan hatlista kan man nog komma upp med nuförtiden också men man ska nog akta sig att skriva ned den. Annars kan det gå som för min gamla klasskamrat Nisse. Vi uppfann Rutberg Jugend tillsammans. Rutberg var tillsynslärare på skolan. I Nisses anteckningsblock skrev vi ned diverse olika listor som på ett eller annat sätt toppades av Rutberg själv. Sen glömde Nisse anteckningsboken i korridoren, sen hittade Rutberg anteckningsboken, sen fick Nisse tid hos Rutberg och sen fanns inget Rutberg Jugend mer. Men det var inte alls det jag skulle skriva. Istället skulle jag skriva att vi har haft en fantastisk vecka på Sylarna. Bifogar lite bilder. Gjorde Storsylen i total vindstillhet. Kunde sitta och fika en timme på toppen. hur ofta kan man det? Dagen efter tyckte Robban det var lite tjurigt väder och fikade sig igenom dagen, medan jag själv gick upp på Lillsylen. Duktigt rökigt väder gjorde att jag är lite osäker på om jag verkligen var på toppen eller vände strax under. En fin tur var det i vilket fall även om utsikten mest var ca 45 cm lång. Och ett superfint åk tillbaka.

På väg upp längs kammen

Robert på Toppen

Under toppen på Storsylen

Upp mot Lillsylen

Laggt golv ligger!

Nu har det varit märkligt tyst på den här bloggen i över en vecka, men det är för att vi först varit på roligheter på Kullaberg, sedan laggt golv i tre rum och därefter skarvat korsvirke och murat en ny gavel. Tyvärr har jag glömt att fota gaveln, men den blir snygg. Däremot har jag ett fint foto på Händiga Farfarn som agerat golvläggare i tre dagar. På fotot ovan funderar han som bäst om det inte kan vara så att det saknas några brädor nånstans... Och så låter han hälsa att man hellre ligger på soffan dagen efter man åkt vasaloppet än att lägga golv. Laggt golv ligger, säger jag bara! 2-åringen är nöjd han med, för det är bättre glid på brädgolv än på betonggolv, vilket är bra när man åker skidor inomhus.

Äckligt

Pssst! Vill ni höra nåt äckligt? Byggaren kommer vilken dag som helst nu och ska stämpa upp taket som håller på att rasa och mura en ny vägg och såga av garaget till halva storleken. Så nu har vi fått börja röja undan i garaget. Och i garaget står allsköns bråte täckt av spindelväv och annan äcklig gojja. Så när man som bäst springer mellan garage och maskinhall och flyttar prylar tar jag upp en hel famn men lättmetallrör, tar ett djupt andetag och lyckas på nåt härligt sätt andas in en hel spindelväv med diverse flugor i. Fy faaaaan! Det fastnar i halsen, jag storknar, hostar, försöker kräkas. Men delar sitter kvar i halsen. Försöker skölja ner med vatten, men det sitter där det sitter. Måste ha nåt annat. Knäckebrödet är slut, allt bröd är slut. Öppnar en burk vita bönor och slevar i mig med sked direkt ur burken med förhoppning att spindelväven antingen slinker ner eller att det är så äckligt att jag spyr. men inget av det händer. Så nu sitter jag här dagen efter och tror att jag fortfarande känner några flugor som dinglar i smala trådar i halsen. Fy tusan!

Förvirringen är total

Förvirringen är total. Slutar på kontorsjobbet för att börja på ett annat. Efter tio år sitter ett företag i centrala nervsystemet. Händerna rattar bilen automagiskt till det gamla jobbet. Jag får vända, köra tillbaka, försöka hitta rätt. Hittar knappt kontoret, måste fråga sig fram för att hitta muggen. Har ingen aning om vem nån är och vet knappt vem jag själv är. Det känns allmänt konstigt och man går runt med en känsla av att vara helt fel ute. Fast förstå mig rätt. Det känns bra! Tio år är nämligen 9½ för mycket där jag har varit. När jag började bestämde jag mig för att jag inte skulle vara kvar en dag mer än 6 månader. Vet inte riktigt vad som gick snett. När jag börjar på det nya tänker jag mer att här blir jag gärna kvar i tio år. Får se vad det resulterar i. Men hittar jag inte fram till jobbet snart så blir jag väl väldigt kortlivad kan jag tro.

Vattenlek i ottan

Klockan är sex. Kliver upp. Går i sömnen. 2-åringen ska ha välling. Jag ska ha kläder på kroppen innan man ska till kontorsjobbet för sista gången. Klär sig. Nej, måste duscha. Nej, det går inte. Har fogat om klinkret i duschen. Får duscha håret med kläderna på som en annan vinkelhake hängande över badkaret. 2-åringen kommer in och erbjuder hjälp att hålla duschen. Tar tacksamt emot hjälp. Tappar duschmunstycket och vi har en vattenkobra som slingrar och slänger sig runt i badrummet. Får tillslut tag i slangen. Håller ormen i ett fast grepp. 2-åringen och jag står dyblöta och tittar på varandra och blinkar bort vattnet ur ögonen. "Pappa, titta, vatten i taket!" Ja, och över hela dig och hela mig och kom så går vi och byter kläder. God morgon!