Nu är vintern här

Nikkaluokta hade minus 2 i natt. Vintersäsongen är här!

9 av 10 är Idioter

Nu börjar det gnällas över att gränsen för sjöfylleri satts till samma nivå som rattfylleri. Ska man inte få åka ut med några polers till nån kobbe och halsa lite bira en kväll och sen köra hem på pickalurven längre? Nä, det ska man inte och borde aldrig ha fått heller. Peter Magnusson som åkte dit med 0,6 promille i blodet i somras gnäller i P1 att det är HELT andra förutsättningar till sjöss och på vägarna och därför kan man köra båt full. Suck. Men visst har Peter rätt att det är helt andra förutsättningar, för till sjöss finns inga vägar, separerade körfält, mitträcken och vägskyltar var tredje meter. Till sjöss måste man läsa kortet samtidigt som man kör, håller koll på väder , sjö, passagerare som inte sitter fastspända i trepunktsbälten och annan trafik som rattas av andra idioter som oxå tycker det är OK att köra båt med 0,6 promille i kroppen. Så visst är det skillnad. Man behöver helt enkelt lite bättre eget omdöme till sjöss än på vägarna. Nåt som promillegnällspikarna rätt tydligt visar att de inte har redan från början. Fy faan vad tråkig man känner sig när man skriver sånt här. Som en upplysningsfilm från 70-talet: Spola kröken! Har man inte flytväst måste man vara korkad! 8 av 10 som dör till sjöss bär inte flytväst! 7 av 10 som dör till sjöss är alkoholpåverkade! Fast jag står fast vid ovan. Men vem bryr sig? 9 av 10 bloggare är idioter. Så risken är rätt stor att jag är det med. Tjing!

Makaroner och korv

Föreslår efter middagen för 2½ åringen att vi ska ta en kvällspromenad ner till skogen. "Med makaroner och korv" säger han. Den kommentaren har inte det minsta med hunger att göra. När ungen är mätt så det pyser ur öronen efter att ha käkat Pad thai med pinnar ihopvirade med gummisnodd. Nej, för 2½ åringen har skogen blivit helt synonym med Primuskök, liggunderlag och makaroner och korv. Jag börjar fundera på om jag har drivit den här småäventyrssaken lite för långt. Samtidigt var det rätt längesen. Vi har haft fullt upp som sagt och det var flera månader sedan jag och 2½ åringen var ute på äventyr ihop. Vi börjar kika på Hallandsåsen och den sista av Skånes seven summits. Har vi tur får vi med morsan, brorsan och ett tält. Och makaroner och korv förstås.

Hej igen

Här sitter man med näsan i jobbsmeten så till den milda grad att man inte hinner med lite gammalt hederligt bloggande. Det är illa. För att vara helt ärlig så har det faktiskt varit helt fullt upp sista månaderna. Det har varit nya jobb, det har varit ungar som ska ha mat, papper som ska undertecknas, bilar som ska köpas, tackor som ska lamma, hästar som ska föla, hus som ska snickras, potatisar som ska sättas och en och annan resa som också varit tvungen att göras. Det har ju varit värsdsutställning i Shanghai. Eller ÄR rättare sagt, för den på går ända till i höst. Jag var inte jätteimponerad. Har svårt att se poängen om jag ska vara ärlig. För det första hade inte Skåne någon egen paviljong. För det andra så är hela världsutställningen bara en massa länder som slår sig för bröstet och försöker kränga grejjer till kineserna. Att världsutställningen var en stor sak för hundra, femtio eller tom trettio år sedan på den tiden människor generellt sett inte reste säredeles mycket utanför sin egen byggd, det kan man ju förstå. Och att det blir en stor sak i Kina där folk inte får resa utanför sin egen byggd, det kan man ju också förstå. (Även om det är lite beklämmande att se kineserna springa från paviljong till paviljong och få sina pass stämplade med besöksstämplar) Men för en medelberest, mellansvensk, medelålders-, medelklassvenne så så blir man lätt lite blassé. Men nu är man tillbaka inte långt från Svedala och ska försöka ta nya friska tag med denna blogg. Jag lovar inget, för rätt som det är så händer nåt kul och då måste jag koncentrera mig på det, men medan jag väntar så ska jag försöka hålla er uppdaterade. Någon programförklaring har jag inte. Inte ens en endaste liten plan för något lite berg, men det går ju att ordna. Dessutom är det hög tid att sätta sista spiken i Skånes Seven Summits.

Sylarna

Det var så längesedan jag skrev på den här bloggen att jag var tvungen att kolla upp lösenordet i en liten fin röd bok som jag har där jag skriver upp alla hemlisar jag har. Tyvärr har man ju bara lösenord som hemlisar nu för tiden. Vad gäller hemlisar så var det onekligen roligare på den tiden man hade kärlekslistor och hatlistor och sånt i sin hemliga bok.....inte lösenord till olika bloggar och onlineshoppingcenters. Fast det är klart, en och annan hatlista kan man nog komma upp med nuförtiden också men man ska nog akta sig att skriva ned den. Annars kan det gå som för min gamla klasskamrat Nisse. Vi uppfann Rutberg Jugend tillsammans. Rutberg var tillsynslärare på skolan. I Nisses anteckningsblock skrev vi ned diverse olika listor som på ett eller annat sätt toppades av Rutberg själv. Sen glömde Nisse anteckningsboken i korridoren, sen hittade Rutberg anteckningsboken, sen fick Nisse tid hos Rutberg och sen fanns inget Rutberg Jugend mer. Men det var inte alls det jag skulle skriva. Istället skulle jag skriva att vi har haft en fantastisk vecka på Sylarna. Bifogar lite bilder. Gjorde Storsylen i total vindstillhet. Kunde sitta och fika en timme på toppen. hur ofta kan man det? Dagen efter tyckte Robban det var lite tjurigt väder och fikade sig igenom dagen, medan jag själv gick upp på Lillsylen. Duktigt rökigt väder gjorde att jag är lite osäker på om jag verkligen var på toppen eller vände strax under. En fin tur var det i vilket fall även om utsikten mest var ca 45 cm lång. Och ett superfint åk tillbaka.

På väg upp längs kammen

Robert på Toppen

Under toppen på Storsylen

Upp mot Lillsylen