Här sitter man med näsan i jobbsmeten så till den milda grad att man inte hinner med lite gammalt hederligt bloggande. Det är illa. För att vara helt ärlig så har det faktiskt varit helt fullt upp sista månaderna. Det har varit nya jobb, det har varit ungar som ska ha mat, papper som ska undertecknas, bilar som ska köpas, tackor som ska lamma, hästar som ska föla, hus som ska snickras, potatisar som ska sättas och en och annan resa som också varit tvungen att göras. Det har ju varit värsdsutställning i Shanghai. Eller ÄR rättare sagt, för den på går ända till i höst. Jag var inte jätteimponerad. Har svårt att se poängen om jag ska vara ärlig. För det första hade inte Skåne någon egen paviljong. För det andra så är hela världsutställningen bara en massa länder som slår sig för bröstet och försöker kränga grejjer till kineserna. Att världsutställningen var en stor sak för hundra, femtio eller tom trettio år sedan på den tiden människor generellt sett inte reste säredeles mycket utanför sin egen byggd, det kan man ju förstå. Och att det blir en stor sak i Kina där folk inte får resa utanför sin egen byggd, det kan man ju också förstå. (Även om det är lite beklämmande att se kineserna springa från paviljong till paviljong och få sina pass stämplade med besöksstämplar) Men för en medelberest, mellansvensk, medelålders-, medelklassvenne så så blir man lätt lite blassé. Men nu är man tillbaka inte långt från Svedala och ska försöka ta nya friska tag med denna blogg. Jag lovar inget, för rätt som det är så händer nåt kul och då måste jag koncentrera mig på det, men medan jag väntar så ska jag försöka hålla er uppdaterade. Någon programförklaring har jag inte. Inte ens en endaste liten plan för något lite berg, men det går ju att ordna. Dessutom är det hög tid att sätta sista spiken i Skånes Seven Summits.
Inlägg
