Japanska trädgården...

...har öppnat för bouldering! Annars har det varit mycket båt-pyssel de sista dagarna. Båtarna ska i sjön och runt hörnet väntar sommaren!

En lång hästdag!

På väg hem efter en lång dag med hästar. Vi börjar med träning för Jesper i Helsingborg, sedan tävling i Åstorp och därefter träning för Linda i Ängelholm. Om inte annat så får man röra på sig i den här sporten!

Så blev det nya skidor ändå...

...fast jag kanske egentligen borde ha laggt pengarna på ett par ridstövlar. Ridningen går rätt bra nu faktiskt. I och för sig blir jag fortfarande livrädd så fort hästen nyser till, men annars är jag rätt stabil...eller ja det beror ju på vad man jämför med. Så egentligen var det väl inte så dumt med de där skidorna för det är ju något jag faktiskt kan. På hästryggen känns det mer som man är ute och pryar. men det är ju rätt kul det med. 100 gånger ska man ha trillat av innan man får kalla sig ryttare säger tillförlitliga källor. Jag har inte trillat av nån gång ännu, så man har väl en bit att gå. Men å andra sidan har jag inte heller behövt utmana konstruktionen i de där sammetshjälmarna med skärm och i ärlighetens namn har jag nog ingen lust heller. Så nästa gång sitter jag nog i sadeln med huvet i en Cebe. Det är dax för Telis på nya lagg!

Vildmarksmässan

Robban på Stella Polaris ser sig om efter en ny Defender på Vildmarksmässan i Stockholm. Vi besöker mässan för tredje året i rad och kan konstatera att renkorv, husvagnar och Fredrik Sträng ökat sitt utrymme. I övrigt är det en härlig supermarket för nödvändiga men kanske framförallt helt onödiga prylar. Vem behöver tex en portabel fiskrök, en uppblåsbar kajak eller en bitssats till sin kniv? Själva köpte vi fler thermarests till liggunderlagsparken och ett gäng coola buffar.

Berg, Sjö, och Ridsport!

En stor dag! Inte vet jag hur detta ska sluta, men med bestämda steg knallar jag in i Helsingborgs ridskolas stora stall för att ta min första ridlektion. Mot förmodan går det rätt så bra. Med lite fusk så lyckas jag till och med hålla mig kvar i sadeln under trav. Svårt som fan, men hade säkert varit lättare om man inte kiknat av skratt under tiden. Svårast av allt är att hålla sig för flabb när man ska sadla ihop med tio 12-åriga tjejjer. Eftersom tävlingsinstinkten har automatpåslag så gör ju det att man liksom ändå måste tävla lite även om hela situationen är komisk. Och man gillar ju inte att förlora. Särskilt inte mot tolvåringar.