Champagnepuder

Om någon, någon gång i framtiden frågar varför man bor i Skåne så kommer jag hädanefter alltid att svara närheten till offpiståkningen. Jag menar, på hur många platser i Sverige kan man stanna på väg till jobbet 45 minuter och dra ett par repor på telislaggen i knädjupt puder. Skogen står tyst. Berget är tyst. Bara ljudet av det skånska champagne pudret runt pjäxorna.

Snölyft

Jaha, nu snöar det uppåt. Lite nedåt och en del i sidleds men mest uppåt. Vet inte vad motsatsen till snöfall kallas, men det har väl med den globala nedkylningen att göra antar jag. Skåne är så jäkla gött! Vi har 10 centimeter snö INOMHUS! I fårhuset. Fåren tycker det är så snöigt inne att de hellre håller sig ute. Snön i den här delen av landet funkar liksom helt annorlunda än nån annanstans man varit. Imorgon kommer det i vilket fall att vara fett med puder i Orebacken, och tunt med mig på jobb. Och ni som undrar vad Orebacken är så är det södra skånes skönaste pistsystem. Lift? Jajjamän! Bemmannad av glada friluftsfrämmandet... Annars är man mest paff över att Janne Loffe Carlsson blivit Sri Lankas nye president!

Global nedkylning?

Farbrorn vid havet ringer och är djupt imponerad av handlingskraften hos världens ledare som samlades för klimatkonferens i Köpenhamn. "Fantastiskt, det har varit minusgrader ända sen konferensen, har inte sett röken av någon global uppvärmning sen dess!" Jag är benägen att hålla med. Vilken effektivitet! Minus 17 grader...i över en månad! Det är så kallt att alla goda idéer fryser fast i huvet på en på väg till jobbet och sen kan de inte komma ut. Och eftersom det är rätt kylig stämning på kontorsjobbet för stunden så hinner de inte tina upp tills det är dags att gå hem. Så nu går man runt med en himskans massa goda idéer utan att få ur sig dem. Fördelen är att ingen kan sno dem.

Nivåskillnad

David packar och åker hem efter att ha försökt sig på ett galet projekt att klättra Kwangde http://e9climbing.blogspot.com/. Jag och Robban packar för att åka och klättra väggen på Storsylen. Man har ju lite olika nivå på sina projekt. Men vi har i vilket fall en chans att toppa ur... :P. Visste ni föresten att jag har en son som kan känna vilken höjd över havet han befinner sig på. Rätt coolt och meget frustrerande. Stå upp, barn sover, sitt ner, barn vaknar. Funkar alltid, alla gånger. Kommer att komma till bra användning om några år. Då kan man lämna höjdmätaren och barometern hemma.

Ibland har man ingenting att säga

Ibland har man liksom ingenting att säga. När jag inte har nåt att säga brukar jag knipa käft. När jag kniper käft brukar folk undra om jag är arg eller sur. Nä, hur så undrar jag? Ja, du är så tyst. Nä jag har bara inget att säga, säger jag då. Du är sur alltså?, Nä, bara tyst! Sur! Nä, nu blir jag förbannad! Först har man hela sin skoltid fått höra att man ska vara tyst och låta andra prata. Att lyssna är en god kvalitet! Sen när man efter 37 år väl håller käft en gång, ja då får man veta att man verkar sur... Vis av erfarenheten tänkte jag därför bara säga till er att anledningen till att jag är tyst ibland på den här bloggen är inte för att jag är sur, utan bara för att jag inte har nåt att säga. Och så har det förstås en del att göra med att den nya parveln tar lite tid, så jag hinner liksom inte med att förklara hur världen funkar för er varje dag, jag måste nämligen förklara så himla mycket för den nya parveln. Han undrar tokigt mycket. Men så snart jag hunnit förklara de grundläggande grejjerna så lovar jag att shejpa upp mig och återgå till i varje fall en standard på ett inlägg per dag. Bara så ni inte tror jag lackat ur.

Ja? Vaddå?

På led ska det va... Pappa, berätta igen vad det var för kvaliteter man skulle ha för att bli officer... Är rädd att jag känner igen den där tendensen.

Slut

Nu är glada julen definitivt slut. Hästarna ska äta upp granen. Lantliga mamman brukar hota dem med korvfabriken när hon blir förbannad. Julkorv. 2-åringen lär sig vad ett kretslopp är.

Trött och glad, kexchoklad!

Semestern är slut. Kontorsjobbet står kvar. Pickupen står i trädgården. Jag står på taket och gör genomföringar för ventilation. Var är midsommaren? 2-åringen står i hallen och skriker för han vill inte gå till dagis utan bara titta på teletubbies hela dagen. Han är arg. Bäbisen är trött. Lantliga mamman är också trött. Jag är tokigt trött för jag sitter uppe hela nätterna och bokar resor till Åre och ännu fler resor till Storulvån. Men jag är glad för jag ska få åka iväg och klättra Syltraversen och väggen på Storsylen i mars. Dessutom blir det skidåkning i Åre med hela det trött-arga gänget!

Fixtider

Sedan många år tillbaka brukar jag och Salamander ge oss ut i skogen första helgen i januari varje år. Lite lagom modest så brukar hajken gå under namnet Skåne Extreme. Tanken är helt enkelt att året ska börja på ett friluftspositivt sätt. Vad som görs brukar vara lite olika, det har gjorts alpina turer på kullaberg, det har klättrats på Söderåsen och vandrats på olika ställen i Skåneland. I år ser det ut att bli en två-dagars tur i Skånes Norrland: Linderödsåsen. Sedan man blivit mer än lovligt medelålders och dessutom valt att bosätta sig i olika ändor av landet så har första helgen i januari tenderat att kunna infalla egentligen när som helst mellan första januari och sista februari. Antar att det är ett utslag av den där flexibilitets och valfrihetshysterin som påverkat oss efter tjugo år. I år verkar första helgen i januari i vilket fall infalla den första helgen i februari. Något som däremot händer vid exakt samma tid varje år det är den glada julens slut, slut, slut på tjugondag knut, knut, knut. Att man ska ha en hysteriskt positiv sång för julens slut gör det faktiskt inte roligare att slänga ut granen. Det är svårt att lura en 2-åring med en käck sång. Och det är en smal tröst att julen kommer igen till nästa år. Det är en halv livstid för en 2-åring. De är som att säga till mig att det kommer igen, om 20 år! Den som väntar på nåt gott...Sylvester, det är inte alls härligt, bara outhärdligt! Däremot börjar man ju fatta varför det ska förekomma godispåsar på julgransplundringar. Något måste man ju byta granen mot. Granen far ut genom trädgårdsdörren, 2-åringen grinar, Lantliga mamman sjunger glatt "glada julen slut, slut, slut", 2-åringen skriker "nej, nej, nej", Jag säger "Vi måste ju få plats med alla påskkärringar och häxor inför påsk" Häxor! 2-åringen skiner upp. Och julen varar hem till påska!

Familjen Någorlunda

Här springer man runt som en yr höna mellan legolådor, kylskåp, spis, skötbord och pottor. 2-åringen skriker och bråkar och är förbannad för han har fått blåsor i mun och nu kan han bara äta glass. Tråkigt för honom. Miniungen skiter så det brakar och spyr och vill bara ligga i famnen halva dagen. Så där springer man och servar den ena med den andra på armen. När ska man få tid att leva själv? Jag fattar i ärlighetens namn inte hur folk med barn får ihop sina dagar. Och jag har ändå bara två ungar, eller knappt två egentligen, för den ena ligger ändå i en softlift och sover halva dagarna. Sen råkar man se på knas-TV på "Familjen Annorlunda" och man inser ju att man kan lägga ner att tycka synd om sig själv. OK, jag låter bli, men vem tusan vill ha tio ungar? Det måste ju vara nån som inte vill göra nåt annat än bidra till befolkningsexplosionen eller? Men jag har ändå inte helt lagt ner hoppet om att ha egna intressen vid sidan av barn. Ibland funderar man på om det är så bra. Men ibland går det någorlunda bra ändå. I varje fall i skov. Pappa i familjen Någorlunda har därför passat på att ägnat dagen åt att odla ett av sina kvasi-intressen när barnen varit på dagis och på BVC. Har skogsbrukat och fällt träd hela förmiddagen och nu undrar jag vem jag ska kränga dem till. Suck, det där med att ragga kunder är verkligen inte min grej. Kanske borde sätta upp dem igen.

Kör i kakao

Uppväxt i södra Norrlands snöhål och med en herrans massa år bakom sig som bergsportare trodde jag att jag visste något om snö. Men efter de senaste dygnens blåsande här nere mellan åsarna så har jag sett en helt ny typ av snö jag alldrig sett förrut. Packad ligger snön på läsidorna av träd, stenar, hus, allt med ett tunt lager jord över sig. Hela landskapet ser ut ungefär som man sprinklat kakao på en gräddtårta. Undrar stillsamt vad grönlänningarna kallar den här bruna typen av snö för medan jag kör hemmåt genom min kakaotårta med bilen full av linoljefärg.

Elias Jesper Valentin

Det satt hårt inne men nu har Junior fått eget namn, eller tre till och med, ett efter pappa, ett efter mammas morfar och ett efter den lilla räddningsbåten. Vi kör ju gärna marint tema när det gäller tilltalsnamn på ungarna. Den äldre fick sitt efter världens yngste sjöman.

Mumstajm!

Det är såna här fester man trodde man inte fick gå på längre när man blivit gammal och medelålders, men släng mig i väggen! Sjukt ös på det här partyt! Efter korvgrillning och tårta flyttar tvååringens kalas ut i köket. Där för övrigt alla bra fester slutar. Disco till Trazan och Banarnes Mumstajm. Det här var det skarpaste fotot jag lyckades ta. Fett röj. 2-åringen verkade nöjd med partajet även om han var något bekymrad över att grillelden till slut brann ut. Fundersamt tittar han på mig och säger, "Pappa, köpa ny eld". Nä du, tänker jag, vissa saker får man helt enkelt nöja sig med hemmagjorda varianter av. Jäkla konsumtionssamhälle!

Övning inför 2-årskalas

Det är snart dags för ett försenat 2-årskalas. Kräksjuka och lillebror hade ju den dåliga smaken att sabotera den riktiga födelsedagen. Men nu ska killmaffian plus Malmöflickan komma på kalas. Får man välja vill man ju då ha pulkaparty med korvgrillning, så det ska det bli. Vi passar på att tjyvträna lite runt knuten. Funkar bra tycker vi.

Nävlingeåsen 158 m.ö.h

Inte mycket till utsikt konstaterar vi där vi står mitt i Bokelycke på 158 meters höjd över havet. Men rätt fint ändå. Vi står i en boklycka, vilket kanske hördes på namnet och bokarna reser sig höga och raka runt omkring oss. Vi har varit lite osäkra på positionen för Nävlingeåsens högsta punkt eftersom vi inte hittat några tillförlitliga referenser. Så vi har dammsugit terrängkartan nr 509 efter inmätta punkter 2-åringen och jag. Den i Bokelycke utanför Nävlinge visade sig vara högst, så hit bar det av. På väg ner från toppen möter vi en traktor på skogsvägen. Eftersom det här är på landet och inte i stan så stannar man förstås, slår av motorn och tar sig en liten pratstund med de två Åsbestigarna. Det visar sig vara den glada ägaren till Nävlingeåsens högsta punkt som sitter i traktorn. Vi får bekräftat att vi är på rätt ställe. Nöjda hoppar vi hare i spåren efter en riktig sådan. Lätta snöflingor singlar från himlen. Vi hittar ett parti med tätvuxen gran och kryper in under grenarna undan snön, slår upp köket och brassar makaroner och köttbullar. Mycket och god mat är A och O när man är ute i naturen med en liten en. Också spänningen och mysfaktorn i ett brummande kök förstås. När man väl är hemma igen är nämligen fikapausen det enda som egentligen skiljer en sån här tur från vilken promenad som helst hemma i trädgården. Ja också blöjbyte ute i snön förstås, det gör man ju oftast inte heller hemma. Ett litet tips för er som ska byta blöja på ungar utomhus på vintern; se till att ha vanliga blöjor och inte byx-varianter. Vi hade förstås byxblöja, och det blir kallt för en liten vandrare att näcka helt och hållet för att byta blöja. En vanlig blöja kan man ju kränga på utan att helt ta av byxor och skor. Ha så kul!

Ventilation

Snart är den där jäkla frånluftsventilationen klar. Har dragit mig för det i flera månader. Inget kul alls att ligga bland en massa roxull på vinden och få halm och träspån och annan skit i huvet när man bankar på en massa ventilationsrör som inte vill passa ihop. Samtidigt ska man försöka balansera runt på reglarna så man inte trillar genom gipsskivorna ner i badkaret. Men frånluft måste man ju ha, annars blir det ju för mycket luft i huset. Luftslott är ju inget man vill ha! Så till sist var det väl bara att börja. Rören är nu dragna och isolerade. Trälådan med skorsten är södra Sveriges mest gedigna regelkonstruktion för fästning av fläkt och ventilationshuv. Ska bara såga hål i taket och trycka dit ett spirorör och lite isolering. Simsalabim! Klart! Lagom till midsommar eller så, för nu skas det ut på äventyr. Nävlingeåsen. Nummer sex av sju.

Nyår och förfrusna kinder

Ska man vara fisförnäm när det kommer till förfrysningar så är det kinder man ska förfrysa. Särskilt då på nyår. Vid återtåget från Norge på nyåret 1718-1719 var det just en kind general Armfelt förfrös på Sylarna. Det var en hel del andra som förfrös rätt mycket mer, men kinden är det som gäller om man ska kokettera som sagt. Nu har 2-åringen lyckats med samma sak. Ett stycke förfrusen kind på nyåret 2010. Det efter att ha bestigit samma topp - eller snöhög snarare - om och om igen i över en timme. Jag känner mig däremot inte fisförnäm, snarare skitdum som inte höll bättre koll på honom. Små kinder förfryser fort i minus tio och lite vind, men de tinar upp fort oxå med hjälp av stugvärme och glass.