Nu är vintern här

Nikkaluokta hade minus 2 i natt. Vintersäsongen är här!

9 av 10 är Idioter

Nu börjar det gnällas över att gränsen för sjöfylleri satts till samma nivå som rattfylleri. Ska man inte få åka ut med några polers till nån kobbe och halsa lite bira en kväll och sen köra hem på pickalurven längre? Nä, det ska man inte och borde aldrig ha fått heller. Peter Magnusson som åkte dit med 0,6 promille i blodet i somras gnäller i P1 att det är HELT andra förutsättningar till sjöss och på vägarna och därför kan man köra båt full. Suck. Men visst har Peter rätt att det är helt andra förutsättningar, för till sjöss finns inga vägar, separerade körfält, mitträcken och vägskyltar var tredje meter. Till sjöss måste man läsa kortet samtidigt som man kör, håller koll på väder , sjö, passagerare som inte sitter fastspända i trepunktsbälten och annan trafik som rattas av andra idioter som oxå tycker det är OK att köra båt med 0,6 promille i kroppen. Så visst är det skillnad. Man behöver helt enkelt lite bättre eget omdöme till sjöss än på vägarna. Nåt som promillegnällspikarna rätt tydligt visar att de inte har redan från början. Fy faan vad tråkig man känner sig när man skriver sånt här. Som en upplysningsfilm från 70-talet: Spola kröken! Har man inte flytväst måste man vara korkad! 8 av 10 som dör till sjöss bär inte flytväst! 7 av 10 som dör till sjöss är alkoholpåverkade! Fast jag står fast vid ovan. Men vem bryr sig? 9 av 10 bloggare är idioter. Så risken är rätt stor att jag är det med. Tjing!

Makaroner och korv

Föreslår efter middagen för 2½ åringen att vi ska ta en kvällspromenad ner till skogen. "Med makaroner och korv" säger han. Den kommentaren har inte det minsta med hunger att göra. När ungen är mätt så det pyser ur öronen efter att ha käkat Pad thai med pinnar ihopvirade med gummisnodd. Nej, för 2½ åringen har skogen blivit helt synonym med Primuskök, liggunderlag och makaroner och korv. Jag börjar fundera på om jag har drivit den här småäventyrssaken lite för långt. Samtidigt var det rätt längesen. Vi har haft fullt upp som sagt och det var flera månader sedan jag och 2½ åringen var ute på äventyr ihop. Vi börjar kika på Hallandsåsen och den sista av Skånes seven summits. Har vi tur får vi med morsan, brorsan och ett tält. Och makaroner och korv förstås.

Hej igen

Här sitter man med näsan i jobbsmeten så till den milda grad att man inte hinner med lite gammalt hederligt bloggande. Det är illa. För att vara helt ärlig så har det faktiskt varit helt fullt upp sista månaderna. Det har varit nya jobb, det har varit ungar som ska ha mat, papper som ska undertecknas, bilar som ska köpas, tackor som ska lamma, hästar som ska föla, hus som ska snickras, potatisar som ska sättas och en och annan resa som också varit tvungen att göras. Det har ju varit värsdsutställning i Shanghai. Eller ÄR rättare sagt, för den på går ända till i höst. Jag var inte jätteimponerad. Har svårt att se poängen om jag ska vara ärlig. För det första hade inte Skåne någon egen paviljong. För det andra så är hela världsutställningen bara en massa länder som slår sig för bröstet och försöker kränga grejjer till kineserna. Att världsutställningen var en stor sak för hundra, femtio eller tom trettio år sedan på den tiden människor generellt sett inte reste säredeles mycket utanför sin egen byggd, det kan man ju förstå. Och att det blir en stor sak i Kina där folk inte får resa utanför sin egen byggd, det kan man ju också förstå. (Även om det är lite beklämmande att se kineserna springa från paviljong till paviljong och få sina pass stämplade med besöksstämplar) Men för en medelberest, mellansvensk, medelålders-, medelklassvenne så så blir man lätt lite blassé. Men nu är man tillbaka inte långt från Svedala och ska försöka ta nya friska tag med denna blogg. Jag lovar inget, för rätt som det är så händer nåt kul och då måste jag koncentrera mig på det, men medan jag väntar så ska jag försöka hålla er uppdaterade. Någon programförklaring har jag inte. Inte ens en endaste liten plan för något lite berg, men det går ju att ordna. Dessutom är det hög tid att sätta sista spiken i Skånes Seven Summits.

Sylarna

Det var så längesedan jag skrev på den här bloggen att jag var tvungen att kolla upp lösenordet i en liten fin röd bok som jag har där jag skriver upp alla hemlisar jag har. Tyvärr har man ju bara lösenord som hemlisar nu för tiden. Vad gäller hemlisar så var det onekligen roligare på den tiden man hade kärlekslistor och hatlistor och sånt i sin hemliga bok.....inte lösenord till olika bloggar och onlineshoppingcenters. Fast det är klart, en och annan hatlista kan man nog komma upp med nuförtiden också men man ska nog akta sig att skriva ned den. Annars kan det gå som för min gamla klasskamrat Nisse. Vi uppfann Rutberg Jugend tillsammans. Rutberg var tillsynslärare på skolan. I Nisses anteckningsblock skrev vi ned diverse olika listor som på ett eller annat sätt toppades av Rutberg själv. Sen glömde Nisse anteckningsboken i korridoren, sen hittade Rutberg anteckningsboken, sen fick Nisse tid hos Rutberg och sen fanns inget Rutberg Jugend mer. Men det var inte alls det jag skulle skriva. Istället skulle jag skriva att vi har haft en fantastisk vecka på Sylarna. Bifogar lite bilder. Gjorde Storsylen i total vindstillhet. Kunde sitta och fika en timme på toppen. hur ofta kan man det? Dagen efter tyckte Robban det var lite tjurigt väder och fikade sig igenom dagen, medan jag själv gick upp på Lillsylen. Duktigt rökigt väder gjorde att jag är lite osäker på om jag verkligen var på toppen eller vände strax under. En fin tur var det i vilket fall även om utsikten mest var ca 45 cm lång. Och ett superfint åk tillbaka.

På väg upp längs kammen

Robert på Toppen

Under toppen på Storsylen

Upp mot Lillsylen

Laggt golv ligger!

Nu har det varit märkligt tyst på den här bloggen i över en vecka, men det är för att vi först varit på roligheter på Kullaberg, sedan laggt golv i tre rum och därefter skarvat korsvirke och murat en ny gavel. Tyvärr har jag glömt att fota gaveln, men den blir snygg. Däremot har jag ett fint foto på Händiga Farfarn som agerat golvläggare i tre dagar. På fotot ovan funderar han som bäst om det inte kan vara så att det saknas några brädor nånstans... Och så låter han hälsa att man hellre ligger på soffan dagen efter man åkt vasaloppet än att lägga golv. Laggt golv ligger, säger jag bara! 2-åringen är nöjd han med, för det är bättre glid på brädgolv än på betonggolv, vilket är bra när man åker skidor inomhus.

Äckligt

Pssst! Vill ni höra nåt äckligt? Byggaren kommer vilken dag som helst nu och ska stämpa upp taket som håller på att rasa och mura en ny vägg och såga av garaget till halva storleken. Så nu har vi fått börja röja undan i garaget. Och i garaget står allsköns bråte täckt av spindelväv och annan äcklig gojja. Så när man som bäst springer mellan garage och maskinhall och flyttar prylar tar jag upp en hel famn men lättmetallrör, tar ett djupt andetag och lyckas på nåt härligt sätt andas in en hel spindelväv med diverse flugor i. Fy faaaaan! Det fastnar i halsen, jag storknar, hostar, försöker kräkas. Men delar sitter kvar i halsen. Försöker skölja ner med vatten, men det sitter där det sitter. Måste ha nåt annat. Knäckebrödet är slut, allt bröd är slut. Öppnar en burk vita bönor och slevar i mig med sked direkt ur burken med förhoppning att spindelväven antingen slinker ner eller att det är så äckligt att jag spyr. men inget av det händer. Så nu sitter jag här dagen efter och tror att jag fortfarande känner några flugor som dinglar i smala trådar i halsen. Fy tusan!

Förvirringen är total

Förvirringen är total. Slutar på kontorsjobbet för att börja på ett annat. Efter tio år sitter ett företag i centrala nervsystemet. Händerna rattar bilen automagiskt till det gamla jobbet. Jag får vända, köra tillbaka, försöka hitta rätt. Hittar knappt kontoret, måste fråga sig fram för att hitta muggen. Har ingen aning om vem nån är och vet knappt vem jag själv är. Det känns allmänt konstigt och man går runt med en känsla av att vara helt fel ute. Fast förstå mig rätt. Det känns bra! Tio år är nämligen 9½ för mycket där jag har varit. När jag började bestämde jag mig för att jag inte skulle vara kvar en dag mer än 6 månader. Vet inte riktigt vad som gick snett. När jag börjar på det nya tänker jag mer att här blir jag gärna kvar i tio år. Får se vad det resulterar i. Men hittar jag inte fram till jobbet snart så blir jag väl väldigt kortlivad kan jag tro.

Vattenlek i ottan

Klockan är sex. Kliver upp. Går i sömnen. 2-åringen ska ha välling. Jag ska ha kläder på kroppen innan man ska till kontorsjobbet för sista gången. Klär sig. Nej, måste duscha. Nej, det går inte. Har fogat om klinkret i duschen. Får duscha håret med kläderna på som en annan vinkelhake hängande över badkaret. 2-åringen kommer in och erbjuder hjälp att hålla duschen. Tar tacksamt emot hjälp. Tappar duschmunstycket och vi har en vattenkobra som slingrar och slänger sig runt i badrummet. Får tillslut tag i slangen. Håller ormen i ett fast grepp. 2-åringen och jag står dyblöta och tittar på varandra och blinkar bort vattnet ur ögonen. "Pappa, titta, vatten i taket!" Ja, och över hela dig och hela mig och kom så går vi och byter kläder. God morgon!

Brukar aldrig blir brukar ofta bruk

Kommer hem helt utsliten. Brukar aldrig vara det. Lägger mig direkt på sängen. Brukar aldrig göra det. Ser att takbjälken vid gaveln har vridit sig 15 grader. Den brukar aldrig göra det! Tittar igen. Ser att bjälken kavat 1½ cm ur sitt läge vid gavelhörnet. Satan! Sättning! Jag har skottat snö från taken hela vintern, men man hinner ju inte hur mycket som helst så jag har lågprioriterat garaget. Har liksom tänkt att det inte är hela världen om det trillar ihop, det är ju inte det bästa bygget i världen ändå. men det var innan jag visste att en av garagets takstolar tydligen vilar på husets gavelbjälklag. Så nu är man tillbaka där omständigheterna helt styr renoveringsprioriteringarna. Suck! Mysigt blir det i vilket fall. Eftersom vi inte vågar sova i sovrummet om hela skiten skulle rasa så campar vi nu hela familjen i det ofärdiga gästrummet. Sen kommer norrländska farmorn och farfarn på besök och ska hjälpa till att lägga golv i det rummet så då får vi campera tre generationer i allrummet. Lite som förr i tiden helt enkelt. Med den enda skillnaden att förr i tiden var nog vårt hus i bättre skick. Nu blir det en till sväng när halva huset får vila på stämp, medan vi murar nya ytterväggar. Och fort får det allt gå! Bilden visar hur det såg ut förra sommaren i andra änden av huset. Det är kul nästan jämt!

Snökor och Igloos

Har så mycket kaffe i kroppen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Känner mig som en hel kaffeplantage. Sitter och skakar med benet så bordet hoppar. Det bästa med överskottsenergi är att man inte har nåt emot att öva på att gräva snökor. Nåt man aldrig kan öva för mycket på. Snökor har inget med kor att göra även om man skulle kunna tro det så här ute på landet. Snökor är snöka i pluralis. Snöka är kort för snökantsgrotta eller snökantsbivack. Och när det börjar bli tråkigt kan man bygga en igloo och gömma sig i. Och när det blir tråkigt kan man hoppa ut och skrika BU! Alltid skrämmer man nån!

Minsta boken om fjällvandring

Kusin Vitamin kommer på besök och har med sig årets höjdarpresenter: Minsta boken om fjällvandring och ett par längdskidor. Har sprungit skåneland runt efter ett par 90 cm längdskidor sista månaden men det har varit slut överallt. Då får man importera från ett ställe där det finns snö varje år så skidorna inte tar slut i butikerna bara för att snön råkar ligga kvar mer än tre dagar. Det är Gävle vi snackar om. Alla snöhåls moder. Minsta boken om fjällvandring kan jag varmt rekomendera. 2-åringen vill redan iväg och fjällvandra. Och det är tåg man ska åka dit. Och på vägen står älgarna och sjunger "Hur ska jag göra för att komma över järn-vägen, hur ska jag göra för att komma över diiiiiit!" Och jag är på. Blir sugen på att göra siluetten på Toulpagorni när jag böäddrar mig fram på Kungsleden.

Skåne rör sig mot Norge

Kajak. nu paddlar till Hallands Väderö. Kusligt likt en tur som jag gjorde tillsammans med Paddlar med Sälar för några år sen i Isfjorden på Svalbard. Antar att jordskalvet vi hade i Skåne förra året också tyder på att den skånska tektoniska plattan rör sig norrut. Vi lämnar Småland, inte för Danmark utan för Norge. En ny riktning i Skånsk geopolitisk kurs. Kolla och jämför:http://www.kajak.nu/2010/02/snoanglar-pa-hallands-vadero-antligen/comment-page-1/#comment-4404

Shockerande!

Hade lovat mig själv att inte skriva ett ord till om OS, det är ju liksom helt OT i den här bloggen. Men så meddelade glada kollegan shockerande nyheter angående damernas hockey. Enligt uppgift ska det vara ett gäng gubbar som bestämt att damerna måste spela med helvisir och att de inte får tacklas. Vad tusan är det va!? Det stora fina männen ska skydda de små flickorna eller? Eller handlar det bara om att säkerställa att "Damhockey" aldrig kan bli samma sak som hockey. Man blir så trött! Annars så får man väl lov att bli imponerad av Anja trots allt gnäll på OS. Go Girl! Men nu får det vara nog med OS på den här bloggen. Istället kan jag meddela att Elbrus blivit uppskjutet till nästa år. Stella Polaris åker istället till Sylarna och kör fem dagars vinterklättring i mars. Men det hade ni redan fattat. Vad jag inte kan fatta är att det aldrig slutar snöa. Egentligen är det något bra, men eftersom vi redan i december antog att snö är nåt högst temporärt i Skåne så har vi varit dåliga på det där med snöskottning. Vi räknade liksom med att snön skulle smälta bort, men det gör den ju inte, det kommer bara mer och mer och nu är vi helt kringrända av snö. Vi lyckas bara hålla lite gångstigar öppna på gården. Bilarna går inte att vända och eftersom vi bor vid vägs ände så får vi börja dan med att backa 150 meter upp till allfarvägen. Men idag ska det köpas ny stor snöskopa, monteras på traktortyngd och sen jävlar i min lilla låda blir det snöskottande av. Vore på sin plats att vi kan hjälpa till med snöröjningen av vägsammfällighetens väg dessutom. Nu får grannarna dra hela lasset. Och jag skäms.

Allan Ballan

Jaha, nu tror den ena hästen att han är Allan Ballan och kan bete sig precis hur som helst. Han vill inte bli ledd i koppel som nån annan hund och inte vill ha stanna i hagen själv när han ska göra det, utan då rusar han rakt igenom grinden så den går sönder och springer in i stallet och undrar var tusan maten är nånstans. Fortsätter han på det sättet så är den enda mat som kommer serveras på gården vara korv. Hästkorv. Så nu är det dags att åka hem och se till att uppfostringsprogrammet fortsätter. Säkrast för honom att han är en uppmärksam elev. Annars går det som för baggen, som för övrigt ska hämtas i en låda på fredag.

Materialism

Coola Kalla har skidat hem ett OS guld! Nu blir det inget slut på det! Sportjournalisterna fullkomligt vältrar sig i vad de verkar anse vara egen prestation. "Vi-syndromet" vid vinst är lika utbrett som "de-syndromet" vid förlust. Faktum är dock att jag i morse fick det slutliga beviset på att det är vi-synen på idrott som nog är det som är med sanningen mest överensstämmande. Glöm individuella prestationer! Daniel Johnsson vid Colorado College har gjort en model där man enkelt kan stoppa in ett lands befolkningsmängd, klimat, styresskick och genomsnittsinkomst och vips trillar antalet medaljer ett land kommer få i OS ut som resultat av ekvationen. Daniel har använt modellen under fem OS och har hitintills ett resultat på 94%. Det är materialism det! Glöm alla rationella aktörer och individuella prestationer. I like! Kallas guld är vår förtjänst! Vet egentligen inte varför jag orkar kommentera hela OS-cirkusen för jag vill egentligen inte alls bidra, bara obstruera. Tycker OS obstruerar på kontorsjobbet oxå. Folk är inte riktigt kloka. Sitter uppe hela nätterna och går runt som zombies på dagarna. Undrar först om det är så tomt på jobbet för att folk ligger hemma och sover för att de har kikat på OS hela natten, men så kommer jag snabbt på att så är det inte alls. Anledningen att det är så tomt är att alla har fått sparken. Kanske inte alla, men alla som vågat säga ifrån om hur den här tomteverkstan sköts. Och nu har man tänkt att soppan ska redas ut av samma personer som satt verkstan i soppan och till hjälp får de alla ja-sägare som inte vågar säga ifrån. Men det kanske är ett framgångskoncept vad vet jag? Fast jag undrar det jag. Segling är en sommarsport och det ger knappast några pluspoäng att sitta still i båten under vintern. Särskilt inte när man redan frusit fast. Undrar förresten om man inte skulle kunna räkna ut successrate också för företag med ekvationen personalmängd, klimat, styresskick och genomsnittsinkomst. Får fråga Daniel om det.

En frisk fläkt!

Så har frånluftsfläkten till slut blivit inkopplad och badrummet är helt klart i alla detaljer. Jag drar på fläkten på max och duschar för för första gången utan att fundera på röta. Kan från duschen glatt konstatera att fönstret inte immar igen. Jäkla effektiv fläkt det här tänker jag. Duschar vidare, stänger till slut av och kliver ut ur duschen, in i ett iskallt badrum. Jäkla effektiv fläkt det där. Måste vara dimmensionerad för ett badhus. Ställer ner fläkten på min och där får den stå. Nöjd kikar jag mig runt i badrummet och ser hur silikonet börjar släppa från badkarsinbyggnaden. Jaha, då börjar det normala underhållet då... Annars har helgen mest bjudit på äventyrsbad, hamburgare och kanelbullar. En inte helt dålig kombination faktiskt.

SOS it's OS

Jag har stoppat huvet i sanden länge nu. But its time to wake up and smell the napalm in the morning! Det är dags för OS. Ett jäkla härk om ni frågar mig. Det går ju inte att lyssna på radio eller se på TV för allt handlar om OS. OS, OS, OS. Fördelen är väl att man kan få annat gjort. För något av relevans visas i varje fall inte på dumburken. Och skulle det mot förmodan göra det så kan man ändå inte titta för Lantliga mamman har ockuperat burken med att titta på curling. Hon är en riktig curlingmorsa. På riktigt alltså. Kan varenda regel och är en hejare på strategiska upplägg. Lite spännande faktiskt, men mest skrämmande. Några riktiga sporter får ju tyvärr inte vara med i OS. Var är isklättringen, offpiståkningen och isbjörnsjakt med kniv? Fast det spelar väl egentligen ingen roll. Hade det varit godkända OS-sporter så hade de i varje fall inte visats på TV, för där är det bara Curling, konståkning och hockey som kablas ut. Och så länge Brynäs inte är ett eget OS lag, så väljer jag att gå ut och skotta snö istället.

Småaktighet

Baggen har blivit en stång-bagge. Och nu har han försökt stånga mig en gång för mycket. Jag ringer slakteriet. Kanske lite småaktigt av mig, men det går inte att ha en bagge som försöker stånga en så fort man går in i hagen och som dessutom har börjat stånga tackorna. En riktig liten sadist. Jag har haft en dålig dag och man ska inte mucka med folk som är större, starkare och har tillgång till en mobiltelefon.

Skåne Extreme 2010

Vi börjar vid Timan och går mot Alunbruket. Efter någon mil börjar man fatta varför vi är de enda vandrarna på skåneleden den här helgen. Eller vad tror du? Skåne Extreme har fyra grundpelare: Det ska vara i Skåne, det ska vara första helgen i januari, det ska inbegripa minst en natt utomhus och det ska vara extreme. I år lyckades vi uppfylla tre av fyra kriterier. Och det är inte dåligt det. Ett år lyckades vi inte uppfylla något av dem. Då var vi mitt i första veckan i januari åkte telemark i Åre och sov i en liten barack inte långt från Åre centrum. Men det tar sig. I år var det både i Skåne och utomhus. Extremkriteriet uppfylldes nog även med viss råge. Jag hade klara problem att gå från bilen till kontorsjobbet i morse, en sträcka på 125 meter ungefär. Att pulsa i snö upp till knäna i mil efter mil är duktig träning för höftböjarna. Tidvis hade vi turen att följa en älg som spårat åt oss. Det är nästan som att ta rygg på en människa. Väl upptrampat och lagom avstånd mellan stegen. Att gå i spåren av hjort och rådjur är lite jobbigare. Men när det är ekorrar som stått för spårandet, så hjälper det nästan inget alls.

Hallabjär. Mellan Timan och Alunbruket är det bara snö

Mot bygget, i spåren på hjort

Lunch på Linderödsåsen

Vem påstår att Skåne inte är platsen för vinteräventyr?

Ryggen vid Agusa

Brasa och och whiskey värmer kalla tår

Vem har störst mössa? Och vem är knappnålen i det gula dunstället?

Sist, tack till vår sponsor, utan att nämna några namn.

Snö och Knän

Hur djup är snön på Ås till Ås leden kan man fundera på? Risken är att helgen kommer bli ett både tungt och blött äventyr. Jag har ett tak kvar att skotta, sedan bär det iväg med ryggan och Salamander. Från Timan till Christinehof tänkte vi oss på ett dygn. 36 km. En lagom luff på sommaren som kan bli en tuff luff om snön ligger knädjup. Appropå knän så har jag tappat skinnet över höger knäskål. Svidigt smärtsamt kan jag meddela. Dags att hitta en ny teknik för att lyfta och tömma snösläden som inte inbegriper höger knä. Och ändå har jag knäskydd! Vetitusan hur det gått till. Måste ha varit mycket snö. Freden i knäred slöts för övrigt i 20 januari 1613. Då var det också sjukt med snö och smålänningarna träffade skåningarna och kom överens om att det var dumt att kriga. (Varning för historierevisionism!) Jag och Salamander, min favoritsmålänning, hedrar passande Knäredsfreden med knäarbete i helgen. Kan meddela att den freden höll i 30 år, sen tyckte man att det var väl längesen man pucklat på varandra.

Hej hopp långkalsong!

Jaha, nu har man tätat taket med gamla långkalsonger. Ullfrotté värmer ju fint även när det är blött, så där ligger de nu instoppade som vaddering under takpannorna kring skorstenen. Upptäckte ju häromdagen att det yrde in snö vid skorstensgenomföringen. Nu hoppas jag att det ska vara fixat. Och ja, jag vet också att man ska använda ett icke sugande material till sånt, så jag behöver inga uppfostrande kommentarer, men det som ligger får duga ett par år för sen ska hela det gamla risiga taket bytas ändå. Dessutom vill man ju hitta något vettigt att göra för gamla långfillingar när tiden på fjället är slut för dem. Och då passar väl det här så bra som något. Ha så kul i snöyran, nu ska jag ut och skotta taket på maskinhallen.

Det är kul när det är roligt!

Det är alltid lika kul när man precis renoverat klart ett rum att se att det plötsligt rinner brunt vatten längs en av de nymålade vita väggarna. Uppifrån taket ner. Sakta ned längsväggen kommer två bruna ränder krypande. Upp på vinden. Titta, lysa. Hittar smältande snö runt murstocken. Suck, den skånska snön. Den där snön som snöat uppåt och åt sidan har snöat in under plåten vid skorstensgenomföringen och ligger nu och smälter och tar med sig lite go tjära ner på de nymålade väggarna. Suck nu kommer jag spendera kvällen på taket igen, igen. Denna gång med att trycka in svampar och trasor under eterniten...

Tankar på en måndag

Det är skamligt det som händer på Haiti! Skicka hundratusentals soldater att bomba sönder någon gammal feodalstat, det är inget problem, men att få fram hjälp på en rimlig nivå till Haiti det verkar stört omöjligt. Alltid är det något nytt som är problem. Clinton säger att det står en massa förnödenheter i lager men det finns inga lastbilar att frakta ut det med. Är det nån som vet var man kan hitta 100 lastbilar undrar Bill. Han borde veta. Jag kan annars tippsa: Fort Hood, Fort Bragg, eller TrängR i Skövde är några heta tipps. Gissar att ett par telefonsamtal räcker.

Men det är kul att det har blivit ett såmt genuint intresse för muslimsk kultur i Sverige att var och varannan människa numera vet namnet på en massa spännande muslimska klädesplagg. Nu är det slut på sammanklumpandet av en massa olika plagg under benämningen slöja. Nu kan svenne banan skillnaden på Nikab, Hijab och Burka. Trist bara att det måste göras under så synnerligen tråkiga omständigheter.

Mest roligt är att det är en sån enorm uppståndelse över att Sverige vunnit VM i bandy igen. Det är ju inte direkt jätteförvånande. Fattar inte ens att man orkar genomföra ett helt VM, enklare hade väl varit om Reinfeldt och Medvedev träffats och singlat slant om saken. Var tionde år skulle man även kunna bjuda in Halonen, så skulle det spektaklet ordnas på ett billigare sätt. Fan vad du gnäller säger du. Det gör jag inte alls, jag tycker bara inte att det finns några andra riktiga bandylag än Ljusdal. Synd bara att de bara nästan kan vinna. Men då är det i varje fall spännande.

Annars har familjen knasig i helgen släpat barnvagn med bäbis och pulka med 2-åring genom ospårad terräng med skidorna på ryggen till mellersta skånes tuffaste åk för att provåka ett par lagade gamla Elan-lagg. Lite vingligt i den brötiga snön var det allt, men bindningarna höll. Och rätt kul var det. Det bestående resultatet blev dock att 2-åringen inte längre vill åka pulka, det är för småbarn tycker han och försöker tappert spänna ett par 1,75 skidor på sina små fötter. Så nu har jag lovat att det han ska få skidor, och då ska han få det också.

Champagnepuder

Om någon, någon gång i framtiden frågar varför man bor i Skåne så kommer jag hädanefter alltid att svara närheten till offpiståkningen. Jag menar, på hur många platser i Sverige kan man stanna på väg till jobbet 45 minuter och dra ett par repor på telislaggen i knädjupt puder. Skogen står tyst. Berget är tyst. Bara ljudet av det skånska champagne pudret runt pjäxorna.

Snölyft

Jaha, nu snöar det uppåt. Lite nedåt och en del i sidleds men mest uppåt. Vet inte vad motsatsen till snöfall kallas, men det har väl med den globala nedkylningen att göra antar jag. Skåne är så jäkla gött! Vi har 10 centimeter snö INOMHUS! I fårhuset. Fåren tycker det är så snöigt inne att de hellre håller sig ute. Snön i den här delen av landet funkar liksom helt annorlunda än nån annanstans man varit. Imorgon kommer det i vilket fall att vara fett med puder i Orebacken, och tunt med mig på jobb. Och ni som undrar vad Orebacken är så är det södra skånes skönaste pistsystem. Lift? Jajjamän! Bemmannad av glada friluftsfrämmandet... Annars är man mest paff över att Janne Loffe Carlsson blivit Sri Lankas nye president!

Global nedkylning?

Farbrorn vid havet ringer och är djupt imponerad av handlingskraften hos världens ledare som samlades för klimatkonferens i Köpenhamn. "Fantastiskt, det har varit minusgrader ända sen konferensen, har inte sett röken av någon global uppvärmning sen dess!" Jag är benägen att hålla med. Vilken effektivitet! Minus 17 grader...i över en månad! Det är så kallt att alla goda idéer fryser fast i huvet på en på väg till jobbet och sen kan de inte komma ut. Och eftersom det är rätt kylig stämning på kontorsjobbet för stunden så hinner de inte tina upp tills det är dags att gå hem. Så nu går man runt med en himskans massa goda idéer utan att få ur sig dem. Fördelen är att ingen kan sno dem.

Nivåskillnad

David packar och åker hem efter att ha försökt sig på ett galet projekt att klättra Kwangde http://e9climbing.blogspot.com/. Jag och Robban packar för att åka och klättra väggen på Storsylen. Man har ju lite olika nivå på sina projekt. Men vi har i vilket fall en chans att toppa ur... :P. Visste ni föresten att jag har en son som kan känna vilken höjd över havet han befinner sig på. Rätt coolt och meget frustrerande. Stå upp, barn sover, sitt ner, barn vaknar. Funkar alltid, alla gånger. Kommer att komma till bra användning om några år. Då kan man lämna höjdmätaren och barometern hemma.

Ibland har man ingenting att säga

Ibland har man liksom ingenting att säga. När jag inte har nåt att säga brukar jag knipa käft. När jag kniper käft brukar folk undra om jag är arg eller sur. Nä, hur så undrar jag? Ja, du är så tyst. Nä jag har bara inget att säga, säger jag då. Du är sur alltså?, Nä, bara tyst! Sur! Nä, nu blir jag förbannad! Först har man hela sin skoltid fått höra att man ska vara tyst och låta andra prata. Att lyssna är en god kvalitet! Sen när man efter 37 år väl håller käft en gång, ja då får man veta att man verkar sur... Vis av erfarenheten tänkte jag därför bara säga till er att anledningen till att jag är tyst ibland på den här bloggen är inte för att jag är sur, utan bara för att jag inte har nåt att säga. Och så har det förstås en del att göra med att den nya parveln tar lite tid, så jag hinner liksom inte med att förklara hur världen funkar för er varje dag, jag måste nämligen förklara så himla mycket för den nya parveln. Han undrar tokigt mycket. Men så snart jag hunnit förklara de grundläggande grejjerna så lovar jag att shejpa upp mig och återgå till i varje fall en standard på ett inlägg per dag. Bara så ni inte tror jag lackat ur.

Ja? Vaddå?

På led ska det va... Pappa, berätta igen vad det var för kvaliteter man skulle ha för att bli officer... Är rädd att jag känner igen den där tendensen.

Slut

Nu är glada julen definitivt slut. Hästarna ska äta upp granen. Lantliga mamman brukar hota dem med korvfabriken när hon blir förbannad. Julkorv. 2-åringen lär sig vad ett kretslopp är.

Trött och glad, kexchoklad!

Semestern är slut. Kontorsjobbet står kvar. Pickupen står i trädgården. Jag står på taket och gör genomföringar för ventilation. Var är midsommaren? 2-åringen står i hallen och skriker för han vill inte gå till dagis utan bara titta på teletubbies hela dagen. Han är arg. Bäbisen är trött. Lantliga mamman är också trött. Jag är tokigt trött för jag sitter uppe hela nätterna och bokar resor till Åre och ännu fler resor till Storulvån. Men jag är glad för jag ska få åka iväg och klättra Syltraversen och väggen på Storsylen i mars. Dessutom blir det skidåkning i Åre med hela det trött-arga gänget!

Fixtider

Sedan många år tillbaka brukar jag och Salamander ge oss ut i skogen första helgen i januari varje år. Lite lagom modest så brukar hajken gå under namnet Skåne Extreme. Tanken är helt enkelt att året ska börja på ett friluftspositivt sätt. Vad som görs brukar vara lite olika, det har gjorts alpina turer på kullaberg, det har klättrats på Söderåsen och vandrats på olika ställen i Skåneland. I år ser det ut att bli en två-dagars tur i Skånes Norrland: Linderödsåsen. Sedan man blivit mer än lovligt medelålders och dessutom valt att bosätta sig i olika ändor av landet så har första helgen i januari tenderat att kunna infalla egentligen när som helst mellan första januari och sista februari. Antar att det är ett utslag av den där flexibilitets och valfrihetshysterin som påverkat oss efter tjugo år. I år verkar första helgen i januari i vilket fall infalla den första helgen i februari. Något som däremot händer vid exakt samma tid varje år det är den glada julens slut, slut, slut på tjugondag knut, knut, knut. Att man ska ha en hysteriskt positiv sång för julens slut gör det faktiskt inte roligare att slänga ut granen. Det är svårt att lura en 2-åring med en käck sång. Och det är en smal tröst att julen kommer igen till nästa år. Det är en halv livstid för en 2-åring. De är som att säga till mig att det kommer igen, om 20 år! Den som väntar på nåt gott...Sylvester, det är inte alls härligt, bara outhärdligt! Däremot börjar man ju fatta varför det ska förekomma godispåsar på julgransplundringar. Något måste man ju byta granen mot. Granen far ut genom trädgårdsdörren, 2-åringen grinar, Lantliga mamman sjunger glatt "glada julen slut, slut, slut", 2-åringen skriker "nej, nej, nej", Jag säger "Vi måste ju få plats med alla påskkärringar och häxor inför påsk" Häxor! 2-åringen skiner upp. Och julen varar hem till påska!

Familjen Någorlunda

Här springer man runt som en yr höna mellan legolådor, kylskåp, spis, skötbord och pottor. 2-åringen skriker och bråkar och är förbannad för han har fått blåsor i mun och nu kan han bara äta glass. Tråkigt för honom. Miniungen skiter så det brakar och spyr och vill bara ligga i famnen halva dagen. Så där springer man och servar den ena med den andra på armen. När ska man få tid att leva själv? Jag fattar i ärlighetens namn inte hur folk med barn får ihop sina dagar. Och jag har ändå bara två ungar, eller knappt två egentligen, för den ena ligger ändå i en softlift och sover halva dagarna. Sen råkar man se på knas-TV på "Familjen Annorlunda" och man inser ju att man kan lägga ner att tycka synd om sig själv. OK, jag låter bli, men vem tusan vill ha tio ungar? Det måste ju vara nån som inte vill göra nåt annat än bidra till befolkningsexplosionen eller? Men jag har ändå inte helt lagt ner hoppet om att ha egna intressen vid sidan av barn. Ibland funderar man på om det är så bra. Men ibland går det någorlunda bra ändå. I varje fall i skov. Pappa i familjen Någorlunda har därför passat på att ägnat dagen åt att odla ett av sina kvasi-intressen när barnen varit på dagis och på BVC. Har skogsbrukat och fällt träd hela förmiddagen och nu undrar jag vem jag ska kränga dem till. Suck, det där med att ragga kunder är verkligen inte min grej. Kanske borde sätta upp dem igen.

Kör i kakao

Uppväxt i södra Norrlands snöhål och med en herrans massa år bakom sig som bergsportare trodde jag att jag visste något om snö. Men efter de senaste dygnens blåsande här nere mellan åsarna så har jag sett en helt ny typ av snö jag alldrig sett förrut. Packad ligger snön på läsidorna av träd, stenar, hus, allt med ett tunt lager jord över sig. Hela landskapet ser ut ungefär som man sprinklat kakao på en gräddtårta. Undrar stillsamt vad grönlänningarna kallar den här bruna typen av snö för medan jag kör hemmåt genom min kakaotårta med bilen full av linoljefärg.

Elias Jesper Valentin

Det satt hårt inne men nu har Junior fått eget namn, eller tre till och med, ett efter pappa, ett efter mammas morfar och ett efter den lilla räddningsbåten. Vi kör ju gärna marint tema när det gäller tilltalsnamn på ungarna. Den äldre fick sitt efter världens yngste sjöman.

Mumstajm!

Det är såna här fester man trodde man inte fick gå på längre när man blivit gammal och medelålders, men släng mig i väggen! Sjukt ös på det här partyt! Efter korvgrillning och tårta flyttar tvååringens kalas ut i köket. Där för övrigt alla bra fester slutar. Disco till Trazan och Banarnes Mumstajm. Det här var det skarpaste fotot jag lyckades ta. Fett röj. 2-åringen verkade nöjd med partajet även om han var något bekymrad över att grillelden till slut brann ut. Fundersamt tittar han på mig och säger, "Pappa, köpa ny eld". Nä du, tänker jag, vissa saker får man helt enkelt nöja sig med hemmagjorda varianter av. Jäkla konsumtionssamhälle!

Övning inför 2-årskalas

Det är snart dags för ett försenat 2-årskalas. Kräksjuka och lillebror hade ju den dåliga smaken att sabotera den riktiga födelsedagen. Men nu ska killmaffian plus Malmöflickan komma på kalas. Får man välja vill man ju då ha pulkaparty med korvgrillning, så det ska det bli. Vi passar på att tjyvträna lite runt knuten. Funkar bra tycker vi.

Nävlingeåsen 158 m.ö.h

Inte mycket till utsikt konstaterar vi där vi står mitt i Bokelycke på 158 meters höjd över havet. Men rätt fint ändå. Vi står i en boklycka, vilket kanske hördes på namnet och bokarna reser sig höga och raka runt omkring oss. Vi har varit lite osäkra på positionen för Nävlingeåsens högsta punkt eftersom vi inte hittat några tillförlitliga referenser. Så vi har dammsugit terrängkartan nr 509 efter inmätta punkter 2-åringen och jag. Den i Bokelycke utanför Nävlinge visade sig vara högst, så hit bar det av. På väg ner från toppen möter vi en traktor på skogsvägen. Eftersom det här är på landet och inte i stan så stannar man förstås, slår av motorn och tar sig en liten pratstund med de två Åsbestigarna. Det visar sig vara den glada ägaren till Nävlingeåsens högsta punkt som sitter i traktorn. Vi får bekräftat att vi är på rätt ställe. Nöjda hoppar vi hare i spåren efter en riktig sådan. Lätta snöflingor singlar från himlen. Vi hittar ett parti med tätvuxen gran och kryper in under grenarna undan snön, slår upp köket och brassar makaroner och köttbullar. Mycket och god mat är A och O när man är ute i naturen med en liten en. Också spänningen och mysfaktorn i ett brummande kök förstås. När man väl är hemma igen är nämligen fikapausen det enda som egentligen skiljer en sån här tur från vilken promenad som helst hemma i trädgården. Ja också blöjbyte ute i snön förstås, det gör man ju oftast inte heller hemma. Ett litet tips för er som ska byta blöja på ungar utomhus på vintern; se till att ha vanliga blöjor och inte byx-varianter. Vi hade förstås byxblöja, och det blir kallt för en liten vandrare att näcka helt och hållet för att byta blöja. En vanlig blöja kan man ju kränga på utan att helt ta av byxor och skor. Ha så kul!

Ventilation

Snart är den där jäkla frånluftsventilationen klar. Har dragit mig för det i flera månader. Inget kul alls att ligga bland en massa roxull på vinden och få halm och träspån och annan skit i huvet när man bankar på en massa ventilationsrör som inte vill passa ihop. Samtidigt ska man försöka balansera runt på reglarna så man inte trillar genom gipsskivorna ner i badkaret. Men frånluft måste man ju ha, annars blir det ju för mycket luft i huset. Luftslott är ju inget man vill ha! Så till sist var det väl bara att börja. Rören är nu dragna och isolerade. Trälådan med skorsten är södra Sveriges mest gedigna regelkonstruktion för fästning av fläkt och ventilationshuv. Ska bara såga hål i taket och trycka dit ett spirorör och lite isolering. Simsalabim! Klart! Lagom till midsommar eller så, för nu skas det ut på äventyr. Nävlingeåsen. Nummer sex av sju.

Nyår och förfrusna kinder

Ska man vara fisförnäm när det kommer till förfrysningar så är det kinder man ska förfrysa. Särskilt då på nyår. Vid återtåget från Norge på nyåret 1718-1719 var det just en kind general Armfelt förfrös på Sylarna. Det var en hel del andra som förfrös rätt mycket mer, men kinden är det som gäller om man ska kokettera som sagt. Nu har 2-åringen lyckats med samma sak. Ett stycke förfrusen kind på nyåret 2010. Det efter att ha bestigit samma topp - eller snöhög snarare - om och om igen i över en timme. Jag känner mig däremot inte fisförnäm, snarare skitdum som inte höll bättre koll på honom. Små kinder förfryser fort i minus tio och lite vind, men de tinar upp fort oxå med hjälp av stugvärme och glass.