Laggt golv ligger!

Nu har det varit märkligt tyst på den här bloggen i över en vecka, men det är för att vi först varit på roligheter på Kullaberg, sedan laggt golv i tre rum och därefter skarvat korsvirke och murat en ny gavel. Tyvärr har jag glömt att fota gaveln, men den blir snygg. Däremot har jag ett fint foto på Händiga Farfarn som agerat golvläggare i tre dagar. På fotot ovan funderar han som bäst om det inte kan vara så att det saknas några brädor nånstans... Och så låter han hälsa att man hellre ligger på soffan dagen efter man åkt vasaloppet än att lägga golv. Laggt golv ligger, säger jag bara! 2-åringen är nöjd han med, för det är bättre glid på brädgolv än på betonggolv, vilket är bra när man åker skidor inomhus.

Äckligt

Pssst! Vill ni höra nåt äckligt? Byggaren kommer vilken dag som helst nu och ska stämpa upp taket som håller på att rasa och mura en ny vägg och såga av garaget till halva storleken. Så nu har vi fått börja röja undan i garaget. Och i garaget står allsköns bråte täckt av spindelväv och annan äcklig gojja. Så när man som bäst springer mellan garage och maskinhall och flyttar prylar tar jag upp en hel famn men lättmetallrör, tar ett djupt andetag och lyckas på nåt härligt sätt andas in en hel spindelväv med diverse flugor i. Fy faaaaan! Det fastnar i halsen, jag storknar, hostar, försöker kräkas. Men delar sitter kvar i halsen. Försöker skölja ner med vatten, men det sitter där det sitter. Måste ha nåt annat. Knäckebrödet är slut, allt bröd är slut. Öppnar en burk vita bönor och slevar i mig med sked direkt ur burken med förhoppning att spindelväven antingen slinker ner eller att det är så äckligt att jag spyr. men inget av det händer. Så nu sitter jag här dagen efter och tror att jag fortfarande känner några flugor som dinglar i smala trådar i halsen. Fy tusan!

Förvirringen är total

Förvirringen är total. Slutar på kontorsjobbet för att börja på ett annat. Efter tio år sitter ett företag i centrala nervsystemet. Händerna rattar bilen automagiskt till det gamla jobbet. Jag får vända, köra tillbaka, försöka hitta rätt. Hittar knappt kontoret, måste fråga sig fram för att hitta muggen. Har ingen aning om vem nån är och vet knappt vem jag själv är. Det känns allmänt konstigt och man går runt med en känsla av att vara helt fel ute. Fast förstå mig rätt. Det känns bra! Tio år är nämligen 9½ för mycket där jag har varit. När jag började bestämde jag mig för att jag inte skulle vara kvar en dag mer än 6 månader. Vet inte riktigt vad som gick snett. När jag börjar på det nya tänker jag mer att här blir jag gärna kvar i tio år. Får se vad det resulterar i. Men hittar jag inte fram till jobbet snart så blir jag väl väldigt kortlivad kan jag tro.