Familjen Någorlunda

Här springer man runt som en yr höna mellan legolådor, kylskåp, spis, skötbord och pottor. 2-åringen skriker och bråkar och är förbannad för han har fått blåsor i mun och nu kan han bara äta glass. Tråkigt för honom. Miniungen skiter så det brakar och spyr och vill bara ligga i famnen halva dagen. Så där springer man och servar den ena med den andra på armen. När ska man få tid att leva själv? Jag fattar i ärlighetens namn inte hur folk med barn får ihop sina dagar. Och jag har ändå bara två ungar, eller knappt två egentligen, för den ena ligger ändå i en softlift och sover halva dagarna. Sen råkar man se på knas-TV på "Familjen Annorlunda" och man inser ju att man kan lägga ner att tycka synd om sig själv. OK, jag låter bli, men vem tusan vill ha tio ungar? Det måste ju vara nån som inte vill göra nåt annat än bidra till befolkningsexplosionen eller? Men jag har ändå inte helt lagt ner hoppet om att ha egna intressen vid sidan av barn. Ibland funderar man på om det är så bra. Men ibland går det någorlunda bra ändå. I varje fall i skov. Pappa i familjen Någorlunda har därför passat på att ägnat dagen åt att odla ett av sina kvasi-intressen när barnen varit på dagis och på BVC. Har skogsbrukat och fällt träd hela förmiddagen och nu undrar jag vem jag ska kränga dem till. Suck, det där med att ragga kunder är verkligen inte min grej. Kanske borde sätta upp dem igen.