Fixtider

Sedan många år tillbaka brukar jag och Salamander ge oss ut i skogen första helgen i januari varje år. Lite lagom modest så brukar hajken gå under namnet Skåne Extreme. Tanken är helt enkelt att året ska börja på ett friluftspositivt sätt. Vad som görs brukar vara lite olika, det har gjorts alpina turer på kullaberg, det har klättrats på Söderåsen och vandrats på olika ställen i Skåneland. I år ser det ut att bli en två-dagars tur i Skånes Norrland: Linderödsåsen. Sedan man blivit mer än lovligt medelålders och dessutom valt att bosätta sig i olika ändor av landet så har första helgen i januari tenderat att kunna infalla egentligen när som helst mellan första januari och sista februari. Antar att det är ett utslag av den där flexibilitets och valfrihetshysterin som påverkat oss efter tjugo år. I år verkar första helgen i januari i vilket fall infalla den första helgen i februari. Något som däremot händer vid exakt samma tid varje år det är den glada julens slut, slut, slut på tjugondag knut, knut, knut. Att man ska ha en hysteriskt positiv sång för julens slut gör det faktiskt inte roligare att slänga ut granen. Det är svårt att lura en 2-åring med en käck sång. Och det är en smal tröst att julen kommer igen till nästa år. Det är en halv livstid för en 2-åring. De är som att säga till mig att det kommer igen, om 20 år! Den som väntar på nåt gott...Sylvester, det är inte alls härligt, bara outhärdligt! Däremot börjar man ju fatta varför det ska förekomma godispåsar på julgransplundringar. Något måste man ju byta granen mot. Granen far ut genom trädgårdsdörren, 2-åringen grinar, Lantliga mamman sjunger glatt "glada julen slut, slut, slut", 2-åringen skriker "nej, nej, nej", Jag säger "Vi måste ju få plats med alla påskkärringar och häxor inför påsk" Häxor! 2-åringen skiner upp. Och julen varar hem till påska!