Fugleskådning

Ibland har jag ett litet kontorsjobb också. Brukar inte nämna det på den här bloggen så särdeles ofta för det skulle tråka ut er något så offantligt, men det är ett sånt där kontor där man krämat in alltför mycket människor på en alltför liten yta och blivit tvungen att asfaltera hela häradet för att folk ska få plats med sina bilar. Kommer man sist till jobbet så hade man lika gärna kunnat lämna bilen hemma för man får promenera flera kilometer genom en öken av asfalt. Hälften som arbetar här tycker att det är världens fest och tror att de ska bli vice presidents innan de är 30. Den andra hälften släpar sig fram i korridorerna med något dött i blicken. (Generellt så är de sistnämnda människorna över 30 som inte blev vice presidents innan 30.) Sen finns här väl också en och annan som sitter och dagdrömmer om äventyr. 1 våning upp sitter tex en av sveriges bästa klättrare och stirrar ut genom fönstret. Räknar väl bilar på motorvägen kan man tro. Nä, då har nog Fuglesang bättre utsikt från sitt kontor. Visste ni förresten att precis i gryningen i denna vecka kan man faktiskt se Fuglesangs kontor ISS fara fram över himlen som en klar stjärna. Så packa tältet och lämna kontoren och möt gryningen på landet med lite fugleskådning! Klockan 05:01 på tisdag 1/9 passerar ISS Tolånga lågt i söder. Missar ni det så har ni chansen igen kl 03:54 på onsdag. Hopp om kryss!

Helt enkelt genomslö

Var på grannens jättetrevliga 50-årsbjudning igår, så idag hade man förtjänat sovmorgon till klocklan åtta, sen tyckte 1½ åringen och mamman att det var hög tid att man skulle upp. "Och sitt nu inte och internetta hela dagen utan ut och jobba! Du har blivit så slö på sistone! Blogg hit och dit, det är ingen som läser det där! Ut och gräv nu!" Men då vet inte hon att grannen (grannen åt det andra hållet) berättade på kalaset igår att de läst just den här bloggen. Vad vet jag, kanske följer hela socknen med spänning när det här tokprojektet ska gå helt överstyr. Tycker jag är kul i så fall. Men nu ska jag inte sitta här och slöa utan gå ut och hedra vilodagen med att mura en vägg istället. En väldigt liten vägg som inte kräver så mycket av mig. En pytteliten vägg... med små små stenar... Slö!? Pyttsan! Jag är en Sundelöf, vi är gjorda av cement! Trevlig vilodag!

Veckans helgjobb

Jag har hört att en del renovering handlar om tapetsering. För vår del har det på sistone handlat ovanligt mycket om spadar, hackor, mejselhammare och skottkärror. Visst, det började som en omtapetsering, men när man ändå var igång vill man ju göra det ordentligt eller hur? Så nu ska 1½-åringens rum få nya väggar, nytt innertak och nytt golv. Faktum är att hela den tidigare torpargrunden i denna del av huset ska grävas ut. Ungefär 1964 (om man ska tro tidningarna som använts som isolering) har torpargrunden skyfflats igen och man har gjutit 10 cm betongsula direkt på jord. Inte nån jättehöjdare, så nu åker jorden ut i rum efter rum och ersätts med singel, markisolering, armering och ny betong. Detta är det tredje rummet vi gör och förhoppningsvis det sista. Jag har helt enkelt inte hjärta att bryta upp parketten i vardagsrummet.

Morgonbestyr

Godmorgon. Djur ska ha vatten. Fönster ska kittas och baljor ska skuras. Kallt har det blivit. Sommaren är definitivt slut. Nu väntar mornar med mössa och fleece. Västen är förresten från Houdini och flitigt använd. Tack Robban och Marija.

Skåne 7 Summits - Lanseringen

"Du är ju inte purung längre" ansåg sjukgymnasten redan för 3 år sedan när jag klagade på att min klätterskada i axeln inte läkte ut ordentligt. Förnärmad och kränkt bestämde jag mig raskt för att hon var ute och cyklade. Men så sakta får man väl börja förlika sig med det. Det är väl inte så mycket kroppen egentligen. Visst axeln känner jag av då och då, korsryggen likaså och knogarna som väl är sönderklättrade värker ibland när det är kallt. Och knät förstås som ibland kan behöva lite extra stöd. Tjongade in det i en masttopp på HMS Falken för 15 år sedan. Men kroppen hänger generellt ihop. Men när man har valt att förgylla sitt liv med fru, barn, hästar får och katter så blir tiden för större klätterprojekt mindre. Mitt eget 7-summits projekt kommer aldrig och jag menar förhopppningsvis aldrig att fullföljas. För dels så skulle det innebära att man fick sälja allt man äger för att ha råd och det har jag ingen lust med. För det andra skulle jag få lägga halva livet på att träna och det har jag inte heller lust med. För det tredje är det helt galet att klättra Everest om jag får säga min mening. Jag tror själva klätterupplevelsen är betydligt större på andra berg med färre objektiva faror. Men vad vet jag, jag har aldrig stått på Everest och kommer antagligen heller aldrig att göra. Efter att jag fick vända på Aconcagua pga av väder så har det där 7 summitsprojektet som jag en gång trodde att man liksom var tvungen att göra om man var bergsklättrare gått i stå. (Jag lovar man behöver inte, det går bra ändå) Pratade dock med Robban igår och det låter som han har lust att göra Elbrus nästa sommar. Det hade varit kul, kanske mer för resan i sig än berget som jag har svårt att tro kommer upp på min 10 i topp. Men vi siktar i varje fall på det. Det blir ett alldeles perfekt litet 1+1+1 projekt. (1 topp på 1 kontinent på 1 månad i god Fredrik Sträng-anda http://www.strang.se/777/) Men tuffare projekt behövs i livet. Därför lanserar jag idag tillsammans med Projekt Salamander "Skånes Seven Summits". 7 toppar på Skånes 7 stora åsar på mindre än 7 år. Den högsta toppen ska bestigas på varje skånsk ås (eller horst som det egentligen är); Hallandsåsen, Kullaberg, Söderåsen, Romeleåsen, Linderödsåsen, Nävlingeåsen och Ryssberget. Fotodokumentation och ledbeskrivningar kommer. Inser att det nu kommer vara många som sätter igång samma sak för att få stoltsera med att vara först med en sådan bedrift. Till er säger jag bara: Var försiktiga, det här är ingen barnlek!

Och dagen fortsatte i samma härliga stil!

Väl hemma slår jag av misstag sönder ett nyrenoverat fönster. Superkul när man skrapat slipat, spacklat, slipat och målat 100 lager med linoljefärg. Bara att börja om. Och vid dagens slut när 1½-åringen ska gå och lägga sig och man är helt övertygad om att inget mer kan gå åt helvete plingar micron till. Vällingen är klar. Lillkillen springer snabbt som en vessla fram och öppnar micron (när han nu lärde sig det) och ståendes på tå lyfter han vällingmuggen på raka armar över huvudet och häller alltihop över sig själv och över vägguttaget. Vägguttaget säger PANG, allt blir svart, lillkillen skriker, jag blir rädd, tänker: kokhet välling i ansiktet (Det är förstås inte kokhett efter 1 minut i micron, men det tänker inte jag på just då) Sliter tag i ungen för att spola kallvatten i ansiktet, men just det, vi har ju inget vatten i kranen! Med ungen under armen springer jag till kylen och sliter ut en karaff med kallvatten och slår över huvudet på honom. Han skriker ännu högre. Mamman undrar vad fan jag håller på med. I ärlighetens namn....ingen aning.

En sån där morgon igen...

Väskan är borta, plånboken är väck, bilen backar in i stallväggen i princip av sig självt, Vladislav sätter mejselhammaren rätt genom vattenrören till köket! Inget vatten i köket, väldigt mycket i lillkillens rum. Får dra av huvudkopplingen. Inget vatten på två dagar nu enligt prognos. Flashback från i vintras när hela tillflödet frös och vi hade varken vatten att dricka eller vatten i värmesystemet på flera veckor. Värmesystemet gick förresten helt sönder så vi stod utan panna i 5 månader mitt i vintern. Tur att man har vedkamin. Tur att man har blöjbarn och inte tonåringar. Tur också att Orans camping inte kör med poletter i duscharna. Och TACK föresten, får göra en större donation så snart som möjligt. Utan Orebackens Camping i Sjöbo hade jag aldrig överlevt den här renoveringen. Vi har varit utan toalett, tvättstuga och badrum i ett år nu. Det intressanta är att det faktiskt funkar. I och för sig mycket tack vare Orans camping och förstående föräldrar och vänner, men ändå, så här efter ett år känns det inte jättebråttom att göra klart badrummet. Hamlar lite löv till fåren istället, mest för att det är kul.

Jag är så trött på Fuglesang!

Jag antar att det är värre än att svära i kyrkan, men lägg ner tjatet om Fuglesang. Det går ju inte att få sig några vettiga nyheter till livs för oasvsett om det gäller TV, radio eller tidningar så är den där Fuglesang i alla kanaler. Ursäkta, jag har förstått att han är någon form av nationalhjälte, men det måste väl finnas någon gräns för hur mycket man får rapportera om en killes vanliga dag på jobbet. Jag kanske bara är avis för att det inte finns en endaste liten journalismurvel vid mitt skrivbord den här morgonen, men jag skulle ändå vilja att media kunde fokusera på något lite vettigare. Och att det inte finns några murvlar vid mitt skrivbord är ju inte så konstigt. Jag äventyrar väl inte i rymden heller? Det ska ju å andra sidan näst efter döden vara det ultimata äventyret och också antagligen det mest pantade. Men missförstå mig inte! All respekt åt Fuglesang, för om ni inte vet så är kartorna över rymden sjukt odetaljerade. Att resa till ISS med NASA är nog ungefär som att resa till sydpolen på all inclusive med Jeppsons buss i Tjörnarp...med översiktskortet över atlanten som enda karta. Dåligt käk och osäkert om man når målet, för att inte tala om hur osäker optionen på hemresan är. Att frivilligt ge sig ut i en värld där det inte finns en gnutta syre är modigt. Det får ju alla klätteräventyrares eskapader i miljöer med lågt partialtryck att framstå som rent löjliga! Jag vänder mig heller inte mot motivet att skicka Fuglesang från jorden, jag önskar bara att man kunnat få höra mer om VAD han faktiskt ska göra och VARFÖR det är viktigt än hur dagarna förlöper i Miami inför start. I morse sköt P1 rätt långt över ribban och intervjuade ordföranden i Fuglesang fanclub om hans känsloupplevelse när raketen startade förra gången vi skickade Fuglesangarn från jorden. Blaaaaaaan! Nyhetsvärde 0. Imorgon lär de intervjua ordföranden i Darth Vader fanclub. Kul föresten att vi har haft ESRANGE i Sverige sen 1962 och har ett rymdgymnasium i Kiruna. Vad som pysslas med där har inte en käft en aning om. Men att Fuglesang "hade otur igen" (http://twitter.com/Cfuglesang) och att hans flight försenats det är alla redan bekymrade över utan att ha en aning om varför det är viktigt att han ska till ISS. God morgon föresten!

Träning

Om det var någon som trodde att löpning var den bästa träningsformen för bergsbestigning så glöm det. Visst blir det rätt många mil i löpspåret innan bestigningar men "man springer ju inte upp för berg" som Daniel brukar påpeka. Nä, när veckans löpträningar är avklarade så är det tung packning och hårda uppförsbackar som gäller. I varje fall tycker jag att det är bästa sättet att få ordentlig träning för både lår och häck. Framförallt en vältränad häck är A och O i bergsbestigning....ja kanske annars också för den delen. :)

Kånken Mini

Av alla saker man kan köpa står nog Kånken Mini högst i kurs just nu. 400 kronor för att få sin son att se ut som en minikopia av sig själv 1979. Retro är ju hett. Inser dock att det går en djup spricka genom Sverige som delar upp landets alla 70-talister i ett kånken- och ett salomonläger. För att inte outa någon har jag försökt få tag på en miniversion av den mörkblå Salomonryggan som man själv aldrig fick, tyvärr utan att lyckas. Någon som vet?

Cirkus

Första cirkusbesöket någonsin för både mig och 1½-åringen. Över förväntan för mig. För Theo verkar cirkus vara helt i klass med delfinshower. Reaktionen var i vilket fall snarlik. Ståendes i knät hoppandes upp och ner samtidigt som man klappar i händerna för allt vad tygen håller. 2 timmar cirkusföreställning ger ju valuta för pengarna, men är lite väl långt för en liten kille. Efter en timme av hoppande hundar, jonglörer och clowner tappar man lätt koncentrationen en aning och då är ju kossor inte så där särskilt spännande. Lite väl likt hemmavid. Att det är cirkuskossor som hoppar över cirkusgrisar spelar sedan mindre roll, kossa som kossa. Men sen kom elefanterna!! Snacka om att tappa hakan. Kan det vara förvuxna får? Men varför så långa näsor? Fick manuellt stänga munnen på honom när elefanterna lämnat manegen.

Essentiell utrustning

Gick igenom lite gamla klätterbilder och hittade den här från 2005. Bilden är tagen av Daniel på Nordenskjöldtoppen (1050 möh) på Svalbard. En något annorlunda packning än till vardags. Förutom yxa sitter en gammal Mauser fastspänd på ryggan så att den går att skjuta direkt från ryggsäcken, hur bra nu det skulle gå? Vi såg dock inga isbjörnar på denna tur. Bössan hade däremot hakkors och tysk örn ingraverad och blev beslagtagen från tyskarna när Norge återerövrade Svalbard efter kriget 1945. Historisk bössa på historisk topp. Hur vi sedan lyckades gå vilse i dimman på nedvägen och fick göra en omväg på två mil för att ta oss tillbaka till Longyearbyen är en historia i sig!

Foton från Chamonix 2009 2

Foton från Chamonix 2009 1

En ny liten en...

På väg ut ur duschen (min dusch befinner sig pga renoveringar sedan ett år tillbaka på Sjöbo Ora camping) möts jag av denna lilla kattunge på ca 7 veckor. Till synes helt övergiven. Efter fruktlösa försök att hitta någon som känner sig ansvarig för lillmissen är det bara att sätta honom på instrumentbrädan och köra hem. Välkommen i familjen!

Fåren har rymt!

Jaha, när man kommer hem för dagen så möts man mitt på vår lilla väg av fårflocken som är ute på tisdagspromenad! Man kan ju hålla sig för skratt. Så istället för en avslappnad eftermiddagsfika med 1½-åringen, så blir det till att jaga får med havrehink, käpp och lillkillen i vagn. Över stock och sten. Så snart jag kommer nära nog för att fånga något av fåren så skriker lillkillen, antingen av förtjusning eller av ilska för att katten (som naturligtvis också är en sucker för vardagsäventyr) håller på att äta upp hans smörgås. Fåren blir rädda och springer iväg. Byter strategi och försöker att valla dem tillbaka mot hagen, men det är svårt när man bara har vallkatt och ingen hund. Efter 45 minuters försök är de så stressade av att bara se mig att de joggar runt runt utan mål och mening. Fåren vill helt enkelt inte gå tillbaka till sig! Däremot kan de tänka sig att beta lite i grannens hästhage, så där får de gå tills vi kan få lite hjälp. När äventyrliga mamman väl kommer hem ett par timmar senare stolpar hon bestämt bort med ett rep och kopplar ena ledartackan och släpar henne tillbaka till vår hage. Så ske de tas! De övriga fåren följer pafft efter. Jag lagar staket och muttrar.

Götaström, E4, Avfart 88

Appropå det förra inlägget om en av E4ans rastplatser så vill jag passa på att tipsa om en annan. Jag vet inte hur många gånger man kört Stockholm - Helsingborg fram och tillbaka och endast stannat vid Herrbeta, Brahehus eller Sillekrog för att man på de ställena kan byta en blöja, gå på toa, köpa en kaffe och vara tillbaka på motorvägen allt inom loppet av 5 minuter. Det är slut på det nu och dags att börja inventera mer livsbejakande platser att rasta. För alla som tycker att steget är lite långt från Herrbetatypen av stopp till att göra en 7 km omväg för att få lite lugn och ro så skulle jag vilja tipsa om Götaström, avfart 88 utanför Vaggeryd. Tipset kommer egentligen från 1½-åringens mormor som hittat hit av en slump med hjälp av hunden. Sväng av motorvägen och parkera på den rätt ocharmiga rastplatsen vid den helt ocharmiga vägkrogen. Gå stigen in i skogen bort från motorvägen. Efter tre minuter kommer ni fram till en liten svart smålandssjö och en timrad raststuga. Tyvärr finns inga bord, men väl bänkar under tak. När vi var där var vi helt ensamma trots att själva rastplatsen vid motorvägen var helt full med husvagnar så ni kan nog räkna med att få bada ostörda. Förvånansvärt rent var det också med tanke på avståndet till vägen. Rätt tid på året kommer också innebära ett paradis för blåbärstokiga ungar!

Vem har inte varit här?

Men hur många visste att skötbord bara finns på damtoaletten? Snacka om att vara kvar i 1600-talet. Ja, det är Brahehus rastplats vid E4an vi pratar om. Ruinen av Per Brahes lustslott från 1600 talet är ju spännande, men resten kan man helst slippa. Motorvägen på 10 meters avstånd, en sönderstressad och jämt överfull vägkrog med mossiga köttbullar och en ocharmig Preemmack gör inte det här stället till någon perfekt helhetsupplevelse direkt. Men det är klart att nån gång ska man ju stanna här. Ruinen är ju trots allt lite kittlande för fantasin. Men när det är gjort, då är det bättre att åka ner till Gränna istället. Bad och bättre mat utom hörhåll från E4an.

Kolmården och Vildmarkshotellet

Tillsammans med farmor, farfar, och kusiner besöker vi Kolmårdens djurpark och Vildmarkshotellet under två dagar. Vilken hit! Som om elefanter, sälar och apor i sig inte skulle vara nog för en två åring så kryllar parken av välgenomtänkta attraktioner för småbarn. Kanske att barnens lantgård var lite likt hemma för vår 1½-åring men att de här lammen inte sprang iväg när man skulle klappa dem var ju vajjert. På Bamseland hade man säkert kunna spendera två dagar i sig på att utforska Bamse, Skalman och Lille skutts hus. Visst, en två meter hög Bamse i plysch som ska krama alla barnen kan ju vara lite läskigt för vem som helst, men sjungandes på avstånd på en liten scen så var han högintressant. Med lekplatser och plyschbamse för de minsta och det lite mer utmanande Wildcamp för de större i kombination med djuren så är det här nog ett koncept som funkar för de flesta. Vi avslutade första dagen med ett besök på delfinshowen. Och vilken show sen! Lillkillen hoppar i knät i takt med Markoolio, klappar händerna och skriker av förtjusning när delfinerna gör volter. Själv trodde jag att det skulle vara lite läskigt med mörkläggningen i lokalen och den färgsatta showbelysningen, men icke! Tycker väl personligen att delfinerna hamnade lite i bakvattnet av all piratshow och markooliomusik, men så är man väl lite konservativ. Delfiner ska ju visas i dagsljus och utan discodunk för så var det ju för 30 år sedan! Vildmarkshotellet i sig var över förväntan även för mig. Kanske inte någon vacker utsida, men insidans concept funkade faktiskt riktigt bra trots det något märkliga i en afrikansk inredning i den svenska urskogen. På bottenvåningen hittade vi ett Spa med äventyrsbad. Varmt vatten, egyptiska fake-statyer och ett paradis för en badtokig liten kille. Så efter frukost (med prinskorv - vilken lycka!) bar det av till källaren för att åka varv på varv i strömpolen och pipa de egyptiska statyerna på näsan. Lobbyn hade biorum med kuddar och barnfilm. Säkert en dröm för föräldrar med lite äldre barn för våra var det en större happening att man fick rita med kritor på duken i restaurangen. Sen kan man ju inte låta bli att förvånas över hur en liten hjärna fungerar. Efter två dagar med lejon, giraffer och zebror så är det bestående minnet ett plasttroll med knapp på magen som sjunger "trollmor". Tjollet, tjollet, pip, pip!

STF Uppsala

STF vandrarhemmen är alltid min favoritboendelösning oavsett var i Sverige man reser. Trevligt bemötande, trevliga människor, charm och ett mer än rimligt pris. Så STF fick det bli även denna gång när jag är på bäste vännens bröllop. (Där man för övrigt agerade både marskalk och tärna.) Tyvärr kom mina förväntningar på skam. Förutom att ha byggt en sovsal inte för 6 eller 12 pers utan för 30 så har man oxå satt in nattbelysning i form av lysrör som inte går att släcka. Ljust som dagen hela natten och extremt ocharmigt. Lokalerna i övrigt påminde mer om anstallt än boende och gemensamhetsytorna så utspridda att man nog skulle kunna spendera en vecka där utan att behöva prata med nån. Att de sen lyckats strula bort bokningen gjorde det inte bättre. Men visst för 130 kronor natten så är det svårt att klaga...

Anmarsch till Miage

Strålande sol. Klockan är ett och vi har precis gjort 800 höjdmeter till Tre la tete 1970. Lunch, sen vidare.

På toppen av Miage 3670.

Upp kom vi fast vi kunde inte göra hela traversen pga is. Och bionnasay är inte att tänka på. 2 strålande fina dagar på Miage nu vilodag med klippklättring sedan får vi se.

Chamonix 2009

I år hade vi siktet inställt på Miage och Bionnasay. Tyvärr är dock kammarna extremt avsmälta och isiga så just nu ser det så där ljust ut. Idag fick vi dock en superfin acklimatiseringstur ut mot Aig du Plan.