Fåren har rymt!

Jaha, när man kommer hem för dagen så möts man mitt på vår lilla väg av fårflocken som är ute på tisdagspromenad! Man kan ju hålla sig för skratt. Så istället för en avslappnad eftermiddagsfika med 1½-åringen, så blir det till att jaga får med havrehink, käpp och lillkillen i vagn. Över stock och sten. Så snart jag kommer nära nog för att fånga något av fåren så skriker lillkillen, antingen av förtjusning eller av ilska för att katten (som naturligtvis också är en sucker för vardagsäventyr) håller på att äta upp hans smörgås. Fåren blir rädda och springer iväg. Byter strategi och försöker att valla dem tillbaka mot hagen, men det är svårt när man bara har vallkatt och ingen hund. Efter 45 minuters försök är de så stressade av att bara se mig att de joggar runt runt utan mål och mening. Fåren vill helt enkelt inte gå tillbaka till sig! Däremot kan de tänka sig att beta lite i grannens hästhage, så där får de gå tills vi kan få lite hjälp. När äventyrliga mamman väl kommer hem ett par timmar senare stolpar hon bestämt bort med ett rep och kopplar ena ledartackan och släpar henne tillbaka till vår hage. Så ske de tas! De övriga fåren följer pafft efter. Jag lagar staket och muttrar.