Och dagen fortsatte i samma härliga stil!

Väl hemma slår jag av misstag sönder ett nyrenoverat fönster. Superkul när man skrapat slipat, spacklat, slipat och målat 100 lager med linoljefärg. Bara att börja om. Och vid dagens slut när 1½-åringen ska gå och lägga sig och man är helt övertygad om att inget mer kan gå åt helvete plingar micron till. Vällingen är klar. Lillkillen springer snabbt som en vessla fram och öppnar micron (när han nu lärde sig det) och ståendes på tå lyfter han vällingmuggen på raka armar över huvudet och häller alltihop över sig själv och över vägguttaget. Vägguttaget säger PANG, allt blir svart, lillkillen skriker, jag blir rädd, tänker: kokhet välling i ansiktet (Det är förstås inte kokhett efter 1 minut i micron, men det tänker inte jag på just då) Sliter tag i ungen för att spola kallvatten i ansiktet, men just det, vi har ju inget vatten i kranen! Med ungen under armen springer jag till kylen och sliter ut en karaff med kallvatten och slår över huvudet på honom. Han skriker ännu högre. Mamman undrar vad fan jag håller på med. I ärlighetens namn....ingen aning.