Vattenlek i ottan

Klockan är sex. Kliver upp. Går i sömnen. 2-åringen ska ha välling. Jag ska ha kläder på kroppen innan man ska till kontorsjobbet för sista gången. Klär sig. Nej, måste duscha. Nej, det går inte. Har fogat om klinkret i duschen. Får duscha håret med kläderna på som en annan vinkelhake hängande över badkaret. 2-åringen kommer in och erbjuder hjälp att hålla duschen. Tar tacksamt emot hjälp. Tappar duschmunstycket och vi har en vattenkobra som slingrar och slänger sig runt i badrummet. Får tillslut tag i slangen. Håller ormen i ett fast grepp. 2-åringen och jag står dyblöta och tittar på varandra och blinkar bort vattnet ur ögonen. "Pappa, titta, vatten i taket!" Ja, och över hela dig och hela mig och kom så går vi och byter kläder. God morgon!

Brukar aldrig blir brukar ofta bruk

Kommer hem helt utsliten. Brukar aldrig vara det. Lägger mig direkt på sängen. Brukar aldrig göra det. Ser att takbjälken vid gaveln har vridit sig 15 grader. Den brukar aldrig göra det! Tittar igen. Ser att bjälken kavat 1½ cm ur sitt läge vid gavelhörnet. Satan! Sättning! Jag har skottat snö från taken hela vintern, men man hinner ju inte hur mycket som helst så jag har lågprioriterat garaget. Har liksom tänkt att det inte är hela världen om det trillar ihop, det är ju inte det bästa bygget i världen ändå. men det var innan jag visste att en av garagets takstolar tydligen vilar på husets gavelbjälklag. Så nu är man tillbaka där omständigheterna helt styr renoveringsprioriteringarna. Suck! Mysigt blir det i vilket fall. Eftersom vi inte vågar sova i sovrummet om hela skiten skulle rasa så campar vi nu hela familjen i det ofärdiga gästrummet. Sen kommer norrländska farmorn och farfarn på besök och ska hjälpa till att lägga golv i det rummet så då får vi campera tre generationer i allrummet. Lite som förr i tiden helt enkelt. Med den enda skillnaden att förr i tiden var nog vårt hus i bättre skick. Nu blir det en till sväng när halva huset får vila på stämp, medan vi murar nya ytterväggar. Och fort får det allt gå! Bilden visar hur det såg ut förra sommaren i andra änden av huset. Det är kul nästan jämt!

Snökor och Igloos

Har så mycket kaffe i kroppen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Känner mig som en hel kaffeplantage. Sitter och skakar med benet så bordet hoppar. Det bästa med överskottsenergi är att man inte har nåt emot att öva på att gräva snökor. Nåt man aldrig kan öva för mycket på. Snökor har inget med kor att göra även om man skulle kunna tro det så här ute på landet. Snökor är snöka i pluralis. Snöka är kort för snökantsgrotta eller snökantsbivack. Och när det börjar bli tråkigt kan man bygga en igloo och gömma sig i. Och när det blir tråkigt kan man hoppa ut och skrika BU! Alltid skrämmer man nån!

Minsta boken om fjällvandring

Kusin Vitamin kommer på besök och har med sig årets höjdarpresenter: Minsta boken om fjällvandring och ett par längdskidor. Har sprungit skåneland runt efter ett par 90 cm längdskidor sista månaden men det har varit slut överallt. Då får man importera från ett ställe där det finns snö varje år så skidorna inte tar slut i butikerna bara för att snön råkar ligga kvar mer än tre dagar. Det är Gävle vi snackar om. Alla snöhåls moder. Minsta boken om fjällvandring kan jag varmt rekomendera. 2-åringen vill redan iväg och fjällvandra. Och det är tåg man ska åka dit. Och på vägen står älgarna och sjunger "Hur ska jag göra för att komma över järn-vägen, hur ska jag göra för att komma över diiiiiit!" Och jag är på. Blir sugen på att göra siluetten på Toulpagorni när jag böäddrar mig fram på Kungsleden.

Skåne rör sig mot Norge

Kajak. nu paddlar till Hallands Väderö. Kusligt likt en tur som jag gjorde tillsammans med Paddlar med Sälar för några år sen i Isfjorden på Svalbard. Antar att jordskalvet vi hade i Skåne förra året också tyder på att den skånska tektoniska plattan rör sig norrut. Vi lämnar Småland, inte för Danmark utan för Norge. En ny riktning i Skånsk geopolitisk kurs. Kolla och jämför:http://www.kajak.nu/2010/02/snoanglar-pa-hallands-vadero-antligen/comment-page-1/#comment-4404

Shockerande!

Hade lovat mig själv att inte skriva ett ord till om OS, det är ju liksom helt OT i den här bloggen. Men så meddelade glada kollegan shockerande nyheter angående damernas hockey. Enligt uppgift ska det vara ett gäng gubbar som bestämt att damerna måste spela med helvisir och att de inte får tacklas. Vad tusan är det va!? Det stora fina männen ska skydda de små flickorna eller? Eller handlar det bara om att säkerställa att "Damhockey" aldrig kan bli samma sak som hockey. Man blir så trött! Annars så får man väl lov att bli imponerad av Anja trots allt gnäll på OS. Go Girl! Men nu får det vara nog med OS på den här bloggen. Istället kan jag meddela att Elbrus blivit uppskjutet till nästa år. Stella Polaris åker istället till Sylarna och kör fem dagars vinterklättring i mars. Men det hade ni redan fattat. Vad jag inte kan fatta är att det aldrig slutar snöa. Egentligen är det något bra, men eftersom vi redan i december antog att snö är nåt högst temporärt i Skåne så har vi varit dåliga på det där med snöskottning. Vi räknade liksom med att snön skulle smälta bort, men det gör den ju inte, det kommer bara mer och mer och nu är vi helt kringrända av snö. Vi lyckas bara hålla lite gångstigar öppna på gården. Bilarna går inte att vända och eftersom vi bor vid vägs ände så får vi börja dan med att backa 150 meter upp till allfarvägen. Men idag ska det köpas ny stor snöskopa, monteras på traktortyngd och sen jävlar i min lilla låda blir det snöskottande av. Vore på sin plats att vi kan hjälpa till med snöröjningen av vägsammfällighetens väg dessutom. Nu får grannarna dra hela lasset. Och jag skäms.

Allan Ballan

Jaha, nu tror den ena hästen att han är Allan Ballan och kan bete sig precis hur som helst. Han vill inte bli ledd i koppel som nån annan hund och inte vill ha stanna i hagen själv när han ska göra det, utan då rusar han rakt igenom grinden så den går sönder och springer in i stallet och undrar var tusan maten är nånstans. Fortsätter han på det sättet så är den enda mat som kommer serveras på gården vara korv. Hästkorv. Så nu är det dags att åka hem och se till att uppfostringsprogrammet fortsätter. Säkrast för honom att han är en uppmärksam elev. Annars går det som för baggen, som för övrigt ska hämtas i en låda på fredag.

Materialism

Coola Kalla har skidat hem ett OS guld! Nu blir det inget slut på det! Sportjournalisterna fullkomligt vältrar sig i vad de verkar anse vara egen prestation. "Vi-syndromet" vid vinst är lika utbrett som "de-syndromet" vid förlust. Faktum är dock att jag i morse fick det slutliga beviset på att det är vi-synen på idrott som nog är det som är med sanningen mest överensstämmande. Glöm individuella prestationer! Daniel Johnsson vid Colorado College har gjort en model där man enkelt kan stoppa in ett lands befolkningsmängd, klimat, styresskick och genomsnittsinkomst och vips trillar antalet medaljer ett land kommer få i OS ut som resultat av ekvationen. Daniel har använt modellen under fem OS och har hitintills ett resultat på 94%. Det är materialism det! Glöm alla rationella aktörer och individuella prestationer. I like! Kallas guld är vår förtjänst! Vet egentligen inte varför jag orkar kommentera hela OS-cirkusen för jag vill egentligen inte alls bidra, bara obstruera. Tycker OS obstruerar på kontorsjobbet oxå. Folk är inte riktigt kloka. Sitter uppe hela nätterna och går runt som zombies på dagarna. Undrar först om det är så tomt på jobbet för att folk ligger hemma och sover för att de har kikat på OS hela natten, men så kommer jag snabbt på att så är det inte alls. Anledningen att det är så tomt är att alla har fått sparken. Kanske inte alla, men alla som vågat säga ifrån om hur den här tomteverkstan sköts. Och nu har man tänkt att soppan ska redas ut av samma personer som satt verkstan i soppan och till hjälp får de alla ja-sägare som inte vågar säga ifrån. Men det kanske är ett framgångskoncept vad vet jag? Fast jag undrar det jag. Segling är en sommarsport och det ger knappast några pluspoäng att sitta still i båten under vintern. Särskilt inte när man redan frusit fast. Undrar förresten om man inte skulle kunna räkna ut successrate också för företag med ekvationen personalmängd, klimat, styresskick och genomsnittsinkomst. Får fråga Daniel om det.

En frisk fläkt!

Så har frånluftsfläkten till slut blivit inkopplad och badrummet är helt klart i alla detaljer. Jag drar på fläkten på max och duschar för för första gången utan att fundera på röta. Kan från duschen glatt konstatera att fönstret inte immar igen. Jäkla effektiv fläkt det här tänker jag. Duschar vidare, stänger till slut av och kliver ut ur duschen, in i ett iskallt badrum. Jäkla effektiv fläkt det där. Måste vara dimmensionerad för ett badhus. Ställer ner fläkten på min och där får den stå. Nöjd kikar jag mig runt i badrummet och ser hur silikonet börjar släppa från badkarsinbyggnaden. Jaha, då börjar det normala underhållet då... Annars har helgen mest bjudit på äventyrsbad, hamburgare och kanelbullar. En inte helt dålig kombination faktiskt.

SOS it's OS

Jag har stoppat huvet i sanden länge nu. But its time to wake up and smell the napalm in the morning! Det är dags för OS. Ett jäkla härk om ni frågar mig. Det går ju inte att lyssna på radio eller se på TV för allt handlar om OS. OS, OS, OS. Fördelen är väl att man kan få annat gjort. För något av relevans visas i varje fall inte på dumburken. Och skulle det mot förmodan göra det så kan man ändå inte titta för Lantliga mamman har ockuperat burken med att titta på curling. Hon är en riktig curlingmorsa. På riktigt alltså. Kan varenda regel och är en hejare på strategiska upplägg. Lite spännande faktiskt, men mest skrämmande. Några riktiga sporter får ju tyvärr inte vara med i OS. Var är isklättringen, offpiståkningen och isbjörnsjakt med kniv? Fast det spelar väl egentligen ingen roll. Hade det varit godkända OS-sporter så hade de i varje fall inte visats på TV, för där är det bara Curling, konståkning och hockey som kablas ut. Och så länge Brynäs inte är ett eget OS lag, så väljer jag att gå ut och skotta snö istället.

Småaktighet

Baggen har blivit en stång-bagge. Och nu har han försökt stånga mig en gång för mycket. Jag ringer slakteriet. Kanske lite småaktigt av mig, men det går inte att ha en bagge som försöker stånga en så fort man går in i hagen och som dessutom har börjat stånga tackorna. En riktig liten sadist. Jag har haft en dålig dag och man ska inte mucka med folk som är större, starkare och har tillgång till en mobiltelefon.

Skåne Extreme 2010

Vi börjar vid Timan och går mot Alunbruket. Efter någon mil börjar man fatta varför vi är de enda vandrarna på skåneleden den här helgen. Eller vad tror du? Skåne Extreme har fyra grundpelare: Det ska vara i Skåne, det ska vara första helgen i januari, det ska inbegripa minst en natt utomhus och det ska vara extreme. I år lyckades vi uppfylla tre av fyra kriterier. Och det är inte dåligt det. Ett år lyckades vi inte uppfylla något av dem. Då var vi mitt i första veckan i januari åkte telemark i Åre och sov i en liten barack inte långt från Åre centrum. Men det tar sig. I år var det både i Skåne och utomhus. Extremkriteriet uppfylldes nog även med viss råge. Jag hade klara problem att gå från bilen till kontorsjobbet i morse, en sträcka på 125 meter ungefär. Att pulsa i snö upp till knäna i mil efter mil är duktig träning för höftböjarna. Tidvis hade vi turen att följa en älg som spårat åt oss. Det är nästan som att ta rygg på en människa. Väl upptrampat och lagom avstånd mellan stegen. Att gå i spåren av hjort och rådjur är lite jobbigare. Men när det är ekorrar som stått för spårandet, så hjälper det nästan inget alls.

Hallabjär. Mellan Timan och Alunbruket är det bara snö

Mot bygget, i spåren på hjort

Lunch på Linderödsåsen

Vem påstår att Skåne inte är platsen för vinteräventyr?

Ryggen vid Agusa

Brasa och och whiskey värmer kalla tår

Vem har störst mössa? Och vem är knappnålen i det gula dunstället?

Sist, tack till vår sponsor, utan att nämna några namn.

Snö och Knän

Hur djup är snön på Ås till Ås leden kan man fundera på? Risken är att helgen kommer bli ett både tungt och blött äventyr. Jag har ett tak kvar att skotta, sedan bär det iväg med ryggan och Salamander. Från Timan till Christinehof tänkte vi oss på ett dygn. 36 km. En lagom luff på sommaren som kan bli en tuff luff om snön ligger knädjup. Appropå knän så har jag tappat skinnet över höger knäskål. Svidigt smärtsamt kan jag meddela. Dags att hitta en ny teknik för att lyfta och tömma snösläden som inte inbegriper höger knä. Och ändå har jag knäskydd! Vetitusan hur det gått till. Måste ha varit mycket snö. Freden i knäred slöts för övrigt i 20 januari 1613. Då var det också sjukt med snö och smålänningarna träffade skåningarna och kom överens om att det var dumt att kriga. (Varning för historierevisionism!) Jag och Salamander, min favoritsmålänning, hedrar passande Knäredsfreden med knäarbete i helgen. Kan meddela att den freden höll i 30 år, sen tyckte man att det var väl längesen man pucklat på varandra.

Hej hopp långkalsong!

Jaha, nu har man tätat taket med gamla långkalsonger. Ullfrotté värmer ju fint även när det är blött, så där ligger de nu instoppade som vaddering under takpannorna kring skorstenen. Upptäckte ju häromdagen att det yrde in snö vid skorstensgenomföringen. Nu hoppas jag att det ska vara fixat. Och ja, jag vet också att man ska använda ett icke sugande material till sånt, så jag behöver inga uppfostrande kommentarer, men det som ligger får duga ett par år för sen ska hela det gamla risiga taket bytas ändå. Dessutom vill man ju hitta något vettigt att göra för gamla långfillingar när tiden på fjället är slut för dem. Och då passar väl det här så bra som något. Ha så kul i snöyran, nu ska jag ut och skotta taket på maskinhallen.

Det är kul när det är roligt!

Det är alltid lika kul när man precis renoverat klart ett rum att se att det plötsligt rinner brunt vatten längs en av de nymålade vita väggarna. Uppifrån taket ner. Sakta ned längsväggen kommer två bruna ränder krypande. Upp på vinden. Titta, lysa. Hittar smältande snö runt murstocken. Suck, den skånska snön. Den där snön som snöat uppåt och åt sidan har snöat in under plåten vid skorstensgenomföringen och ligger nu och smälter och tar med sig lite go tjära ner på de nymålade väggarna. Suck nu kommer jag spendera kvällen på taket igen, igen. Denna gång med att trycka in svampar och trasor under eterniten...

Tankar på en måndag

Det är skamligt det som händer på Haiti! Skicka hundratusentals soldater att bomba sönder någon gammal feodalstat, det är inget problem, men att få fram hjälp på en rimlig nivå till Haiti det verkar stört omöjligt. Alltid är det något nytt som är problem. Clinton säger att det står en massa förnödenheter i lager men det finns inga lastbilar att frakta ut det med. Är det nån som vet var man kan hitta 100 lastbilar undrar Bill. Han borde veta. Jag kan annars tippsa: Fort Hood, Fort Bragg, eller TrängR i Skövde är några heta tipps. Gissar att ett par telefonsamtal räcker.

Men det är kul att det har blivit ett såmt genuint intresse för muslimsk kultur i Sverige att var och varannan människa numera vet namnet på en massa spännande muslimska klädesplagg. Nu är det slut på sammanklumpandet av en massa olika plagg under benämningen slöja. Nu kan svenne banan skillnaden på Nikab, Hijab och Burka. Trist bara att det måste göras under så synnerligen tråkiga omständigheter.

Mest roligt är att det är en sån enorm uppståndelse över att Sverige vunnit VM i bandy igen. Det är ju inte direkt jätteförvånande. Fattar inte ens att man orkar genomföra ett helt VM, enklare hade väl varit om Reinfeldt och Medvedev träffats och singlat slant om saken. Var tionde år skulle man även kunna bjuda in Halonen, så skulle det spektaklet ordnas på ett billigare sätt. Fan vad du gnäller säger du. Det gör jag inte alls, jag tycker bara inte att det finns några andra riktiga bandylag än Ljusdal. Synd bara att de bara nästan kan vinna. Men då är det i varje fall spännande.

Annars har familjen knasig i helgen släpat barnvagn med bäbis och pulka med 2-åring genom ospårad terräng med skidorna på ryggen till mellersta skånes tuffaste åk för att provåka ett par lagade gamla Elan-lagg. Lite vingligt i den brötiga snön var det allt, men bindningarna höll. Och rätt kul var det. Det bestående resultatet blev dock att 2-åringen inte längre vill åka pulka, det är för småbarn tycker han och försöker tappert spänna ett par 1,75 skidor på sina små fötter. Så nu har jag lovat att det han ska få skidor, och då ska han få det också.