Multisport eller Seriesport?

Katten är återuppstånden! Nu äter han som han aldrig gjort annat. Eller kanske snarare som han aldrig ätit förr. Och det har han ju knappt. Inte på fyra dygn. Jäklar vad hungrig man skulle vara. Mitt eget personliga rekord i att inte proppa käften full av kolhydrater är 26 timmar och då höll jag på att avlida av hunger. Vilket också lett mig till att tycka att hungerstrejkare måste vara ena riktiga puckon. Påverka andra genom att straffa sig själv. Och på värsta tänkbara sätt dessutom. För att göra det måste man onekligen tro att folk kan det här med empati. Det veti fåglarna om folk kan det? Får väl prova någon gång kanske, men det får vänta tills jag tjockat på mig lite i medelåldern. Att göra det med nuvarande kroppskonstitution skulle väl innebära att man inte syntes efter fyra dygn. Men det är klart, det finns ju fördelar med sådant också. Åka kollektivt skulle kunna bli riktigt billigt. Eftersom man är en hungrig jävel så är det viktigt att ha ordentliga rutiner för att dela mat på fjället. Jag har ju dessutom haft den dåliga smaken att välja Smålands hungrigaste kille till klätterpartner i många år. Då blir det ännu viktigare att ha bra rutiner för matdistribution. Se till att aldrig dela kastrull! Och måste man så får den ena dela och den andra välja. Det är det enda som funkar, annars blir det gråt och tandagnisslan lika säkert som att Ljusdal inte kommer att vinna elitserien i bandy. Hur som helst, katten är på benen igen. Jag är glad.

Har fått ny kollega på kontorsjobbet också. Multisportare. Det är också kul. Jag är också multisportare säger jag glatt. Det är ju kul att man har en självbild som är lika exakt som lustiga husets speglar! För inte fan är jag nån multisportare inte. Kanske att man var för tio år sedan men idag, icke! En mountainbike i garaget, en kajak hos grannen och ett par klätterskor i garderoben gör inte någon till multisportare. För att vara multisportare måste man göra en massa sporter i princip samtidigt. Och vem har tid med det med barn, får och galna renoveringsobjekt. Nej, jag är numera seriesportare. Pysslar med lite olika roliga grejer i följd. Ibland att flera veckor skiljer dem åt. Funderar ständigt på om man gjort vettiga val. Innan jag fick barn tränade jag sex till sju dagar i veckan. Men det är klart, då hade man Sergeant Amore som piskade på en varje dag. Dessutom ansåg Amore att jag var tvungen att trycka i mig en hel big bag påse chips själv varje gång jag missade en träning för att jag skulle känna mig trippelt osund. Har man gjort det en gång missar man ingen träning mer kan jag säga! Eftersom tiden till träning blivit mindre sedan man fick barn så har jag fått välja. Jag har valt att fortsätta med bergsbestigandet och lägga en hel del gymklättring, cykling och annat på hyllan. Träningsmässigt innebär det att man några gånger i veckan harvar några mil i löpspåret. Och det är väl onekligen det man kan ifrågasätta. Springa runt runt runt i skogen för att ett par gånger om året komma iväg och klättra berg. Jäkla knas! Hade kunnat klättra några gånger i veckan istället och sedan åka iväg och dricka lite drinkar ett par gånger om året istället. Hade kanske varit smartare? Och nu tänker du: Vad tusan har fotot med saken att göra? Jo, det visar på senaste drink och solsemestern. Horconesdalen, Aconcagua, Argentina.