Trött!

Jag är trött. Galet trött. Vi ska få en ny liten parvel när som helst. 2-åringen är galen, han fattar att nåt är på gång att hända. Lantliga mamman är också galen, antar att hon också fattar att nåt är på gång att hända. Själv är jag sjukt stressad för att få klart det nya sovrummet så att inte alla fyra plus julgäster behöver dela på samma sovrum. Det blir väl trångt. Kontorsjobbet är galet det med. Men så är det ju alltid när folk riskerar förlora jobben. Det sämsta hos folk tittar fram ur sina fula små hålor. Själv sitter jag i ett projekt med några go’a människor och låtsas vara Bagdad Bob. Vi springer på i 200 km/h som om inget särskilt är på gång. ”Vaddå uppsägningar? Nej för faan det vet jag inget om… Har inte tid heller... Måste leverera!” Men man blir trött av alla intriger. För det är ju spännande med skvaller. Sen när man väl hört det så vill man skaka av sig skiten. Men som man får skaka! Och det blir man trött av. Blir trött på hela vardagen. Ibland känns det som man bara ser världen genom en TV. Stirrar hela dagen genom skärmen ut i verkligheten, om Internet nu är någon verklighet att tala om. Sedan sätter man sig i bilen och kikar genom rutan ut på verkligheten som svischar förbi en på väg hem till aktuellt på TV. Fy farao, som Tommy och Annika skulle ha sagt. En gång skapade man nyheterna, nu konsumerar man dem. Och behöver man konsumera något annat så är det alltid knappt med tid, men tur då att man kan surfa ut på Internet och beställa på postorder. Så himla smidigt, man behöver inte ens lämna rutan för att åka till affären. SUCK! Och trött är man. När fan ska solen gå upp? Vad är detta? Lång natts färd mot dag? Jag ska ställa O’Neill på fötter!