Så kom kylan till slut. Jorden knastrar under kängorna när jorden bryts och smulas sönder där jag går på åkern. Vi tillläggsisolerar pumprummet i stallet med hjälp av stora Roxullmadrasser som trycks in i dörrhålen. Förra året frös pumpen sönder vilket jag inte tänkte ska hända i år igen. Rören har fått rörisolering efter två års tänkande att ”det skulle nog vara bra”. Ibland går det inte så fort. Det går inte så fort för min lilla katt heller längre. Filip har inte ätit på tre dagar. Vet inte vad som är fel. Det är ett hårt liv som stallkatt. Ingen försäkring har man. Blir han inte bättre så blir det nog gröna ängars ö. Det är få gånger jag känner mig så fult snål som när man ska avgöra om en oförsäkrad liten katt ska få veterinärvård eller inte . Det är billigare att ta bort honom än göra honom frisk. Filip har varit sjuk sedan jag hittade honom övergiven i somras och jag kanske är tvungen att inse att det inte kommer funka trots alla mediciner vi försökt. Kör händerna djupt ner i täckjackans fickor och tittar på fullmånen som stiger över skogen. Vi får se.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar