Närproducerat

1½-åringen har plockat ihop till middagen. Tatis, gurrrka, mojot och lök. Så kallad småskalig produktion. Liten skala på producenten i varje fall, för ytan på det där odlingsprojektet börjar gå helt överstyr. Det började på 8 kvadrat i våras men är nu uppe i 40. Och jag har redan börjat rita på ytterligare glastäckta drivbänkar på 8 kvadrat till våren. Fattar inte riktigt själv hur jag har tid. Men det är ju kul när det är roligt och för sånt brukar man alltid hitta lite tid i någon skrubb. Fast det blir ju tidsbrist ibland. Så i våras hann jag inte gräva upp något potatisland så vi prövade istället att lägga potatisen direkt på marken och täcka med halm och hö. För att inte halmen och höet skulle blåsa bort snickrade vi två stycken 145 mm höga träramar på 2x2 meter. I den ena täckte vi sättpotatisen med hö och i den andra med halm. Att odla på detta sätt fungerade alldeles utmärkt. Halmen och höet håller nog faktiskt till och med fukten bättre än jord. Dessutom var potatisarna i princip rena redan när man plockade upp dem. Bara att lyfta på halmen och plocka. Vet inte om det var någon större skillnad på halm och hö, men potatisarna i halmlådan var nog något större och några fler generellt sett. Men det kan nog lika gärna berott på skillnader i tjockleken på täcklager. Fördelen med hö är att man kan använda det som ratats av djuren och som ändå skulle gått direkt på gödselhögen. Spillet blir noll. Man är som en annan Candide!