torsdag 10 september 2009
Vad skall du bli när du blir stor?
Nu börjar jag ha grava problem med det här bonderiet. Vi närmar oss den där tiden på året som på nåt sätt ska vara målet med djurhållning, det vill säga att ta kål på dem. Ja, om man håller på med köttproduktion i varje fall. Jag pratar i mitt fall om fåren, inte katterna och hästarna. Har pratat med slakteriet och fått datum för när lammen ska lämnas. Jag har dömt dem till döden och satt tidpunkten för det dessutom. Nu har jag samvetskval. Tro mig, det finns inget bra argument för att ta livet av ett fullt friskt djur och äta upp det. Inget. Ur ett värdefilosofiskt perspektiv är det helt galet, särskilt om man försöker vara utilitarist som jag. Jag var vegetarian i nästan 10 år. Någonstans längs vägen blev jag gammal, bekväm och dum i huvudet och slutade med det. Varför vet jag egentligen inte, för jag har som sagt inga argument för att inte vara det. Inte ens det mest galna av alla argument "kött är gott" (och den underliggande fortsättningen: Jag orkar inte bry mig om moralfilosofiska värden) funkar särskilt bra. För så gott är det inte. Och bryr man sig inte om moral och värden är man väl bara en oreflekterad slöfock. Eller? Tröt orken och omsorgscirkeln krympte när min vilja krockade med världens krassa realiteter? Fick empatin stå åt sidan för "Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch"? Helt plötsligt var lunchen inte längre morötter utan en gris? Först äter du bara glada grisar, men efter ett tag skiter du över huvud taget i om grisen var glad eller inte så länge du själv blir mätt? Du bara bryr dig inte alls som Ebba sa. "Det är inget liv. Det är slaveri." Men ska man nödvändigtvis äta kött kanske man ändå ska ta hand om själva hanteringen från bete till tallrik själv? Pallar man inte det så kanske man ska lägga ner och hålla sig till morötter? Vi får väl se? Ibland är det i vilket fall nyttigt att konfronteras med sig själv och ta en rejäl funderare på vad tusan man håller på med. Till alla er som ännu inte tappat bort er: Fortsätt fortsätt å va dig själv! Fortsätt, fortsätt å va rebell!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
..det är väl just utilitarist som det är någorlunda möjligt att vara, om man skall välja värdeteori i relation till lammslakt/djurhållning. Svårare att ha principer som 'du skall inte döda' etc. Men annars håller jag med, mycket bra skrivet! /johannes
Ja kanske. Tänker dock att det är svårt att få min upplevda lilla lycka av att äta lammkött att uppväga lammets olycka att bli slaktad. Men det är klart, det finns sina fördelar med att vara värderelativist.
"om jag själv dödar lammet blir det lyckligare då?"
Har funderat lite på det här att man själv ska ta vara med och föda upp eller slakta djur för att få äta dem med gott samvete. Jag anser att det är ett så kallat politiskt korrekt sätt att se på frågan, men logiken haltar något. Om man ska använda den sortens logik så ska exempelvis den som bor i ett höghus vara med och klättra på höga byggnadsställningar. Den som ska få tillgång till vård ska själv pröva att skära i folk etc... Detta skulle vara speciellt jobbigt för personer som är handikappade eller lider av fobier. Jag tycker därför inte att just det är ett bra argument, det finns ju trots detta en hel massa bra argument till att mänskligheten bör äta mindre kött!
Hälsar Fredrik Lei...
Nä, jag håller med dig. Lammet skiter nog i vem som slaktar det. Jag menar verkligen inte att jag har rätt att äta kött för att jag tar kål på djuren själv. (Vilket jag egentligen inte heller gör för jag lämnar dem till ett slakteri). Men jag menar att när man tar hand om en stor del av hanteringen själv så konfronteras man i vilket fall med det moraliska dilemmat i det hela. Jag tror att det är lättare att slippa fundera på om det är rätt eller fel att äta kött om man köper det färdigförpackat med så liten likhet med en slaktkropp eller ett levande djur som möjligt. Dessutom skulle det ju innebära att om man vill segla skuta så måste man bygga den själv. Och det ställer jag inte alls upp på!
Skicka en kommentar