Sensation Seeking

Så fort man vänder ryggen till ska man alltså klumpas ihop med ett packe pantskallar till helikopterrånare. Anna Dåderman, docent i rättspsykologi uttalar sig tvärsäkert på Aktuellt om att rånare behöver "kicken" precis som bergsklättrare. Det är ett sånt där härligt uttalande som man bara kan göra med bakvänd logik. För om jag får bli aningens akademisk en stund, (vilket jag brukar bli när jag blir förbannad) så antar jag att hon lutar sig bland annat på "The Zuckerman sensationseeking" och lite gammal god faktoranalys. Det ska då finnas fyra faktorer som som är karakteristiska för "sensation seeking" vilket är det Anna Dåderman tycker att brottslingar och bergsklättrare är. Faktor 1: Spännings- och äventyrslystnad (Thrill and adventure seeking) speglar benägenhet för risktagande, såsom bergsklättring, fallskärmshoppning, dykning och kappsegling. (Ja om det är definitionerna ligger man ju risigt till) Faktor 2: Jakt efter nya erfarenheter, (Experience seeking) reflekterar jakten på nya sinnesupplevelser som kan sökas i musik, konst, droger spontana resor och umgänge med människor som har ett avvikande och spännande sätt att leva. (Ligger nu ännu sämre till även om drogerna kanske begränsas till snus) Faktor 3. Bristfällig hämning (Disinhibition) speglar tillfredsställelse i omväxlande sexliv, hasardspel och alkohol. (Hmmm) Faktor 4: Känslighet för monotoni (Boredom susceptibility) beskriver människor som hyser motvilja mot rutin. De söker ständigt efter något nytt. Avsaknad av förändringar medför en allmän rastlöshet. (Nej, jag älskar rutin! Vem gör det inte?)

Det roliga med hela den där teorin är att den just måste ha gjorts av någon riktigt träig människa som tycker att folk som gillar att surfa, lyssna på musik,som har ett schysst sexliv och tycker att det är trevligt med nya erfarenheter lever riktigt riktigt farligt.

Vad som stör mig i Dådermans uttalande är för det första att det kan vara en jäkla skillnad i vilken faktor som är utpräglad hos vilken typ av person. Sensation seeking är inte en sak utan flera som kan kanaliseras positivt eller negativt beroende på vilken eller vilka faktorer som är framträdande. Helikopterpsykopater och klätternördar är två helt olika personligheter. För det andra är det en sak att säga att det vid undersökningar bland klättrare finns en överrepresentation av personer som får höga poäng på the Zuckerman sensation seeking scale i förhållande till en normalgrupp. Det är en helt annan sak att säga att man som bergsklättrare är en sensation seeker. Och det är DEFINITIVT en helt annan sak att säga det i samma mening som man pratar om helikopterrånare, ungefär som att huruvida man blir bergsklättrare eller rånare är det bara slumpen som avgör. Samma skrot och korn tycks Dåderman mena. Hon borde veta bättre. Jag har ju rippat texten ur en av hennes artiklar i Läkartidningen!

Men vad fan vet jag, jag är inte psykolog, jag är filosof. Kanske ligger det nåt i det där ändå, vem vet? Har precis kommit till kontoret, svept den tredje koppen kaffe, villl ha mer och känner att känsligheten för monotin kommer smygande. Funderade en sväng på att skita i jobbet och dra en repa på Kullaberg, men sen ringde T och sa att han kommit över en helikopter, så jag drar med honom istället. Vi hörs!