Romeleåsens högsta punkt höjer sig endast 10 meter i höjd från det omkringliggande landskapet. Och tro inte att det är någon vertikal stigning till punkt 186,5. Nej stigningen är väl cirka 1:20 Det är med andra ord jäkligt svårt att se exakt var högsta punkten ligger. Utan karta hade det aldrig gått. Och utan en 2-årig kartläsare med näsa för äventyr hade man kanske aldrig hittat den där punkten. Om vi nu hittade den. Men jag tror det. Vi parkerade bilen ner i Kläggeröd och tog oss till fots uppför grusvägarna mot radarstationen och den höjdkurva som markerar 185 meter över havet. Precis i böjen av den lilla grusvägen hittade Theo en liten träddunge som dolde ett par gamla husväggar och kanske viktigare, en liten höjdklack på en halvmeter. Efter noggrant ögonmåttande verkade detta vara högsta punkten. Åkrar och beten, en radarstation och inte någon utsikt att tala om. Jag tror att det är lika bra att folk får fortsätta tro att Romeleklint är åsens högsta punkt. För den här lilla lutningen utanför Kläggeröd kan man vara utan. Så vi packar oss i väg över fälten för att bagga åsens sydtopp vid stenberget på 175 meter när vi ändå är igång. En rätt trist inmarsch vid kanten av Sydstens stenbrott som till och med stör Theo. Men punkt 175 visar sig till skillnad från punkt 186,5 i varje fall vara en topp. Högst upp på stenberget ligger en liten och distinkt topp beklädd med halvmeterhögt gräs och några träd. Theo leder på egen hand uppför sydväggen och några minuter senare sitter vi högst upp på toppen och mumsar nektarin. Ibland blir man faktiskt förvånad. Tre meter från kullens topp mot norr till stupar kullen plötsligt tio meter vertikalt ner i en liten träddunge. En alldeles perfekt liten klättervägg! Precis vid kanten sitter en liten skyddsmarkör. Och jag börjar så smått fundera på vad som är skyddat och varför. Det lilla naturreservat som ligger vid Stenberget gränsar precis till vägen och vi är en bra bit bortom det. En egen klätterklippa 20 minuter hemifrån, det måste vara för bra för att vara sant!
Skor, hatt, karta och en väg till äventyr!
Toppen, gömd bakom träd och under en ruin.
Utsikten
En bättre topp. Toppvila efter bestigning av sydväggen på Pt 175.
En bättre Nordvägg! Vi kommer tillbaka för det är från det här hållet Pt 175 tydligen ska göras.
Inlägg
2 kommentarer:
Rommelåsen North Face - det är expedition det. Jag är på!
Om detta inte bevisade något annat så bevisade det i varje fall att högst inte alltid är bäst.
Skicka en kommentar