Söderåsen

K är på väg till Skåneland! Dykningen blir det inget av för han har växt så mycket sista åren att han inte kan sträcka ut sig i sin torrdräkt. Ser ut som en kokt räka i vattnet. Man kan tycka att han borde köpt ny dräkt, men det har han inte. Istället intalar han sig att räksimning är effektivt. Kolla bara på räkorna! Men det är väl smärtsamt antar jag för nån dykning vill han inte iväg på. Däremot vill han bestiga Skånes högsta punkt. Så vi ska försöka övertyga Fika med Myror att Söderåsen är ett projekt som ska göras till helgen. Söderåsen är något av det mest storslagna som Skåne har att erbjuda. Åsen sträcker sig från Björnekulla klint vid Åstorp och slutar vid Konga klint. Dess högsta punkt ligger inte mindre än 212 meter över havet!! Den du! Hur många vet att Söderåsen en gång i tiden varit ett vulkaniskt område? I närheten av Röstånga finns faktiskt utslocknade vulkaner. Väder, vind och vegetation har eroderat ner dem, så det är kanske inte så lätt att finna dem i terrängen Men de finns där. Inte långt därifrån finner man också den imponerande Kopparhatten med sin storslagna utsikt över skogar och höjder. Gjorde faktiskt en klättring på Kopparhatten för några år sedan. Men det var innan man visste att det var klätterförbud där, vilket en förbannad skogsmulle upplyste oss om. Firade av i ett rasande tempo och fick lämna en kil 3a på berget. Det enda jag lämnat på ett berg någonsin. Den hänger fortfarande kvar där som ett litet monument över min skam. Jag skäms varje gång jag ser den. Runt Skäralids dalgång reser sig nära hundra meter höga klippväggar. Här finns en fascinerande vegetation med mossor, lavar och ormbunkar, om man gillar sånt. Mossodling ska i dessa trakter varit en viktig näringskälla. Undrar hur mossmarknaden ser ut nuförtiden. Kanske något att slå sig på? Bilden och information om Söderåsen är som vanligt med stolthet stulen från http://www.skanerunt.se/

Återuppväckta drömmar

Jag har fått en ny fixering. Indianer tror ni, men det är det faktiskt inte. Indianer i all ära. Vem vill inte vara indian, men fixeringen gäller faktiskt en helt annan kontinent; Afrika. Var på middag hos J & G som nyss kommit hem från tre månader i Afrika. Sitter efter det mest och funderar på hur man kan korsa Europa och Afrika med bil och små barn. Kap till kap. Det kanske ändå går att göra? Lade det på hyllan när jag tog mig an det här lanbruksprojektet. Kör över Vombfältet. Solen går upp. Färgas röd över trädtopparna långt borta. Tunna dimbankar. Jag kisar och plötsligt kör jag över Serengeti. Får börja planera. Försöka sälja in det hemma. Kanske vänta på att barnen blir aningens större. Och ett tag till åka runt och kisa ute vid Vomb. Prova själva. Kisa är ett otroligt billigt och effektivt sätt att förverkliga sina drömmar. Fungerar för förflyttning i både tid och rum! Kisa så ser ni att fotot är taget utanför Veberöd.

Indiannamn

Den ofödde papoosen har ännu inget namn. Lantliga mamman är obenägen att diskutera innan man vet om det blir pojke eller flicka. Jag tycker man kan göra det ändå mest för att det är kul med knasiga möjligheter. Tänker bland annat hårdlansera indiannamn nu när Fikar med Myror fått sitt andra. De är ju rätt så könsneutrala, i varje fall i vår kulturella kontext. Fikar med Myror skulle väl kunna ha en syster eller bror som heter Demonthin (pratar under gång) eller Lalawethika (Den som gör oljud). Men det är klart, indiannamn är nåt man förtjänar, inte något man får. Och då går ju "Pratar under gång" fetbort på en bäbis, det är liksom inte nå't som är rätt. "Den som gör oljud" är däremot nog inte så dumt alls... Behändigt hade kanske varit att få en Ayawamath (Den som följer order) He he. Shit va bekvämt! Risken är bara att jag får heta "Han som har tråkiga ungar". Surfar runt på indiansidor och hittar ett annat namn som skulle passa rätt bra på mig; Lokni (Regn faller in genom taket). Sant! (Hur dom nu får in hela den betydelsen på fem bokstäver.) Det fanns tydligen buffeljägare som satsade på knasiga tipi-projekt på 1860-talet. Däremot skulle jag inte vilja heta Machakw (Kåta grodan), men undrar stillsamt hur han fått sitt namn, neh? Visste ni föresten att Mona betyder "Den som samlar många Jimson frön" på Miwok. Tänk på det nästa gång ni ser Mona Sahlin snacka jobb i TV. Man kan garva hela vägen fram till avstängningsknappen. God natt!

Båtmässa igen

Så var det dags för båtmässa igen. Scandinavian Boat Show i Stockholm 4-8 november. En massa människor som knappt tillbringar en vecka till sjöss per år springer omkring och tittar på grejjer det tar en livstid att betala av. Men så är det ju inte segling det handlar om heller utan marknadsföring av drömmar. De flesta har väl bara råd att se sina drömmer på mässa, men det finns ändå förvånansvärt många som har tokigt mycket pengar. Det eller sjuka prioriteringar. Det här landet kryllar nämligen av bryggseglare med för lite tid och för mycket pengar. Hade jag varit båtbyggare hade en bra nisch nog varit att göra båtar till folk som tror att de seglar snarare än de som seglar. För de är nog fler. Även de som tillbringar mycket tid till sjöss (hela semestern) måste få en rätt dyr minutavgift om man köper ny båt. Snygge Seglarn är den jag känner som faktiskt utnyttjar sin båt till max. Alltså inte båtens max utan hans eget max. För man har ju inte hur mycket tid som helst, man måste ju tyvärr jobba ibland också. Snygge Seglarn lägger i alla fall hela sin sommarsemester på 4-5 veckor på båten plus i princip varje helg. Om man teoretiskt skulle räkna på 5 veckors heltidssegling plus segling varje helg under en 20 veckor lång säsong så blir det 75 dagar. Det innebär förstås att man inte kan göra nånting annat än att segla på sin lediga tid. Om vi räknar med 24 timmar per dygn (ofta är det ju så många) så blir det 108.000 minuter segling på en säsong. Är man något av en bryggseglare och väljer att köpa nåt i stil med Bavaria eller Delphia i en lagom storlek så man får plats med sina cocktails, säg 33 fot, så får man betala i runda slängar 1 miljon svenska balubas. Det innebär att minutkostnaden första säsongen blir strax över 9 kronor. Sen gnäller folk över att tunnelbanan är för dyr! Det roliga är att för de flesta så tar det säkert fem till tio år att få till 75 seglingsdagar. Lång tid för return of investment, det! Men som sagt, det handlar ju inte alls om segling utan om drömmar. Och drömmar är ju värda alla pengar i världen! Dröm på! Vi ses på mässan! http://www.scandinavianboatshow.se/common/category.aspx?id=2824

En vinst och en förlust

2-åringen, som i helgen förövrigt förtjänat sitt andra indiannamn, ska snart få syskon. I ett oövertänkt ögonblick när jag tror jag har koll, säger jag till lantliga mamman att; ”Det är ju rätt bra att barnen föds på samma tid på året, för nu har vi ju redan allt. Rätt äventyrskläder för årstiderna menar jag, dessutom har vi redan bärstolar, vagn och bilstolar och så” Det var ett himla roddande innan allt var på plats förra gången. For Skåneland runt och köpte barnvagnar och bilstolar mm. Skönt att slippa det den här gången. Lantliga mamman som oftast är lite mer genomtänkt påpekar dock att vi nog måste köpa två egna bilstolar till bäbisen, de kan ju inte riktigt sitta i samma stol va? Och 2-åringen är ju trots allt bara två och kan inte förväntas gå så himla långt själv, så vi behöver nog en syskonvagn. Tyvärr har vi ju ingen bil som både kan rymma 2 barn i stolar och en syskonvagn i bagaget. Och sen helt plötsligt insåg jag att vi måste köpa en ny bil. En kombi. Bitchen (dvs Mitsubishi pick-upen) måste säljas för att få loss pengar.

Min äventyrsbil!! Med fyrhjulsdrift och Mud & Snow-däck och feta extraljus och båge och allt ska förvandlas till en kombi! Hade kunnat vara kul med en Subaru Outback eller Audi Allroad eller nåt. Det hade varit valet som ändå kunnat nära bilden av sig själv. Men det smarta valet verkar vara en SAAB 9-5 eller så. Men hur kul är det? Och jag som tänkte att nästa fordonsinköp skulle bli en sån här tält trailer:

Det behöver man om man ska damma av den gamla idén om Kap till Kap, dvs Nordkap till kapstaden. Tanken då (1999) var i och för sig att den skulle göras på cykel, men det tar alldeles för lång tid på trehjuling. Det är inte realistiskt säger vissa. Men pick-up med tent trailer är svårt att argumentera emot eller? Eller? Men en SAAB 9-5 korsar man väl inte Afrika med?

Jo, just det, 2-åringen heter inte lägre ”Klappar på katter” utan ”Fikar med myror”. Ett stort steg. Indianpojken på bilden som får exemplifiera heter för övrigt Prickiga Älgen och fotot är taget 1900. Och det är klart, inte fan behövde han en pick-up, så det klarar sig nog både jag och 2-åringen oss utan också. Vi har ju hästar för guds skull!

Vilka kval! Dessa fartyg i kvav!

Marint tema ska det vara på godnattvisorna nu för tiden enligt 2-åringen. Egentligen är det bara en sång som är fullt godkänd och det är "Kalle Teodor". Om och om igen ska man köra den. Har trasat sönder den så kapitalt att jag måste hitta på egna verser för att överhuvud taget stå ut med att sjunga den. Men till slut pallar jag ändå inte. Då kan det i nödfall funka även med "Briggen Bluebird av Hull", och "Jaramas och Najad". Något annat är inte acceptabelt. Positiv kille man har! Alla tre handlar om unga män som dör till sjöss! Har försökt med några lite mer glada sjömansvisor som "Albertina", "O du glade sjöman" och "En sjöman kom från havet hem", men det är liksom inte alls hans melodier så att säga. Ingen ond bråd död antar jag. Imorgon ska jag prova med "Skeppet Skuldas undergång" eller "En sjömans begravning" och se om inte i varje fall den sistnämnda kan falla i god jord.

Linderödsåsen 195 m.ö.h

Regnet vräker ner. Andra dagen i rad. 2-åringen och jag packar in oss i pick-upen. Torkar kondensen av framrutan och svänger ut genom vattenpölarna mot Rebbetuaröd. Efter en del research verkar det som vi har två val. Skåningsbodabacken utanför Svensköp eller Hallabjär vid Rebbetuaröd utanför Hörröd. Ungefär lika många källor anger Skåningsboda som Hallabjär som högsta punkt, eller lika höga punkter. Terrängkartan 506 visar på båda ställen höjdkurvor på 195 m. Vi har valt Hallabjär. Dels för att den faktiskt har en inmätt punkt på 194,4 meter till skillnad från Skåningsbodas högsta inmätta punkt på 191 meter och kanske viktigare; skåneleden går förbi här, så vi hoppas på lite fin vandring, och inte nån backe man kan köra bilen hela vägen till toppen på som Skåningsboda verkar vara. Vid Rebbetuaröd svänger via av och kör upp på skåneleden som här är en liten grusväg som snart blir till ett par hjulspår i gräset. 2-åringen hoppar i bilstolen i takt med groparna i vägen. Skrattar. Regnet smattrar mot rutan. Vi är i Vildmarken. Vägen tar slut. Vi stannar. 2-åringen vill prova den nya Vaude Comfort bärstolen. Vi kan konstatera att det är komfort. Mycket nöjda vandrar vi stigen in i skogen. Regnet övergår i duggregn och skogen är så där tyst som bara skogar på hösten i regn kan vara. En duva. Inget annat. Skogen är helt gul och orange. Toppen ligger ute i en glänta uppe på Hallabjär. Vi passerar trädgränsen och flinar, ställer oss på toppen och kan konstatera att utsikten uteblir eftersom vi inte kan se över trädtopparna. Det börjar regna igen och vi söker skydd under några höga granar. Tänder Primusköket och gör lappskojs. Av någon anledning har jag nämligen typ 45 Real frystorkad turmat som blivit över efter nån expedition. Funkar utmärkt som matsäck även för förmiddagsexpeditioner i Skåne, om man vill leka lite äventyr. Och det vill man förstås. 2-åringen mumsar lappskojs direkt ur Realpåsen och tittar uppfordrande på mig. Varför har man aldrig fått smaka sån här läcker mat förut? Plötsligt står inte äggmackan lika högt i kurs. Vi sitter bredvid varann på liggunderlaget och lyssnar på skogen. Tyst, lite regndropp. ”Cirkus!” ropar 2-åringen plötsligt, slänger ifrån sig maten och rusar till närmsta stubbe. Cirkus brukar innebära att han klättrar upp på något högt och kastar sig handlöst ut. Och han har rätt, det brukar bli cirkus, likaså denna gång. Jag far upp, skvimpar ut det heta vattnet som står kvar på köket, äggmackan far ner i mossan, liggunderlaget flyger in i gaslågan och jag är på plats precis för att fånga honom när han slänger sig ut från en stor sten som han nyss utnämnt till stubbe. Han kluckar av skratt. Vi packar ihop lunchlägret och gör en cirkusvandring tillbaka mot bilen. Varje stubbe som passeras bestigs och basejumpas ut ifrån. Det tar tid att ta sig hem på det sättet.

Parkerad och klar. 2-åringen kontrollerar däcktrycket. Viktigt efter terrängkörning.

Stigen mot äventyret.

Två på äventyr i gulheten

Lunch i skogssuddet.

Trötta på toppen.

Linderödsåsen

Dags att bagga Linderödsåsen. Linderödsåsen är den största av de skånska åsarna, 1 ½ -3 mil bred och omkring 6 mil lång. Åsen växer upp i dalgången mellan Finjasjön och Ringsjön, sträcker sig åt sydost, följer gränsen längs gamla Kristianstads- och Malmöhuslän, och stupar brant i Östersjön vid Stenshuvud, norr om Simrishamn. Linderödsåsen är en platåartad gnejshorst vars kontur är synlig vida omkring och utgör sedan gammalt ett välkänt sjömärke. (http://www.skanerunt.se/). Så långt allt väl. Inga jättar eller troll eller annat oknytt att förhålla sig till på denna klättring. Det är bara ett problem, eller ska jag säga två? Linderödsåsen ska nämligen ha två högsta punkter på 195 m.ö.h. En vid Grönhult, sydväst om Hörröd, och en vid Svensköp. Antar att det blir till att göra båda. Eller är det viktigt egentligen? Hela den där åsen kryllar av höjdkurvor på 190-195 meter. Och ingen av de högsta punkterna är inmätta på terrängkartan så det blir väl ungefär som att leta efter högsta vågtopp i ett badkar. Sånt funderar jag på. På kontorsjobbet funderar de på att flytta igen, dvs byta skrivbord med varandra. Ett hela havet stormar i jätteformat. Kreativa idéer för att sätta ett företag som förlorar 20.000 kronor i minuten, dygnet runt, på fötter.

Glöm det!

Glöm vad jag sa igår. Jävla skitfärg det där! Teorin var att man skulle kunna stryka en strykning linoljefärg på putsen så skulle det bli matt. Har läst att det ska funka i en massa gammal kulturhistoriasmörja. Dessutom sa Ottosson själv att det skulle funka. Det funkade inte kan jag säga. Det suger duktigt ojämnt. Man får väl ge det en vecka till och se, men har det inte sugit in nu så lär det nog härda på ytan och bli blankt. Trist.
--------------------------------------------------------------------------------
Varför ser det alltid ut som kriget i det här huset? Halva huset med utblåsta rum. Andra halvan med grejer tamef-n överallt men mest på golven. Små jäkla plasthundar som börjar sjunga när man trampar på dem. Legobitar som man själv börjar sjunga av när man trampar på dem, haklappar, traktorer, och de där små, små bilarna som rullar iväg med en när man ställer sig på dem. Ner i driftarsäcken bara, så kan ungen hämta skräpet i kavajhytten.
--------------------------------------------------------------------------------
Har packat in den nya Vaude-bärstolen i äventyrslagret efter att 2-åringen godkänt och hans docka provåkt lite. Hoppas på luftning till helgen om man nånsin får komma ut ur det här renoveringshålet.

Vem vet?

Måste blogga äventyr, måste blogga äventyr, måste arrrrggggghhh, kan inte, kan inte, kan inte! Fan, det blir lite renovering idag med! Idag har det målats linoljefärg på putsväggar, målats linoljefärg på pärlspont och målats linoljefärg på plåt. Det var ett herrans gnuggande och cirklande med penseln för att få in färg i alla porer i putsen. Fantastisk färg det där. Går att måla på precis vad som helst. Har även testat att måla 1-åring med det. Funkade jättebra. Han blev röd, glad och jättefin. Rummet blev också jättefint. Grått. Ser ut ungefär som det gjorde innan jag ägnade fyra timmar åt att måla det. Snart är det dock helg. Kanske går att ta sig iväg på lite äventyr. Fick ny bärstol till 2-åringen av farmor och farfar. Kan skrota den gamla skavande haglöfsstolen som är utsliten. Undrar om det inte är dags för Nävlinge- eller Linderödsåsens högsta punkt. Vem vet?

Bängen pressar klöver

Farmorn och farfarn är på besök. Jag tvingar farfarn att jobba. 2-åringen tvingar farmorn till detsamma. 2-åringen får en polisbil och en ambulans i present. "Brum Brum. Traktor hämta balar, säger han med ett stort grin och kör iväg polisbilen för att hämta lite rundbalsensilage. Absolut, garvar jag, håll snuten kort. Är de ute och trålar, be dem byta redskap och pressa lite klöver.

Man skall icke förhäva sig

Man skall icke förhäva sig. Ty då får man svar på tal! Är man riktigt nöjd med ett bjälkbygge tex så kan Gud med stort G rätt raskt se till att man lätt kan glömma att ett hus icke är en båt. Köra tjära på trä inomhus blir fint, men har en tendens att lukta. Och ventilationen utomhus är faktiskt bätre än inomhus, det är därför tjära oftare används på båtar än till inredning i skånelängor. Men om man gillar båtar och nyligen förhävt sig över sitt bygge så penslar man lätt roslagsmahogny på underverket. Dagen efter ångrar man sig litegrann och undrar om man inte skulle använt lasyr istället. Just det, tjära luktar. Rätt mycket dessutom. Har vädrat i två dygn nu. Man får väl se. Kanske går att binda en aning med kokt linolja? He, he det är rätt kul att det aldrig slår fel. Man kan lita på sin gud att han håller en på plats. Barnrumpa där!

Baggsläpp

Jaha, det verkar som den här bloggen inte alls handlar om lantliv, klätterliv och sjöliv längre. Renoveringsliv, snickarliv, och badrumsliv kanske skulle sammanfatta det bättre. Tyvärr avspeglar det väl i varje fall i viss mån livsaktiviteterna just för tillfället. Skärpning får det bli. Idag bonnade vi oss i varje fall lite. Baggen som vi skaffade för ett par veckor sedan har stått i karantän inomhus i två veckor. Idag fick han träffa tackorna för första gången och komma ut skogshagen. Man kan väl säga att den där killen inte riktigt hängt med i debatten de sista säg 15-100 åren. Skulle ett nej vara ett nej? Nä han är lite mer av den gamla stammen som verkar tycka att ett nej är ett ja, eller i varje fall ett ganska positivt kanske... Ut i hagen bara och sedan limma gärnet på en av tackorna, hon flyr för livet och han efter. Tröttnar efter en stund och ger sig på nästa i raden. Hon flyr för livet och han efter. Runt, runt. 2-åringen pekar och skrattar och tycker det är värsta cirkusen. Och så där fortsätter det, ända tills en av tackorna som inte tillhör den gamla stammen tycker att det räcker och ger honom en sån blänkare att han tumlar i gräset. Baggen lommar bort och tycker att det var enna tjuriga kärringar han hamnat hos.

Mest för att skryta

Vilken är vilken. Den ena fejk, ihålig och byggd av mig, den andra 150 år och solid. Är du dum eller? Klart man ser skillnaden, garvar lantliga mamman. Det är ju bara en som nyss är penslad med roslagsmahogny! Visst, visst det fattar jag oxå, men är man nöjd så är man nöjd. Så jag passar på att skryta lite.

Sådärja, det var det hele!

Nu ska nästan varenda liten spik vara på plats i det här badrummet. Det enda som är kvar är en spegel som ska byggas in i en gammal fet ram och hängas upp. Blev rätt nöjd med inbyggnaden av badkaret. För att inte tala om det antika skrivbordet som blev till tvättställsmöbel. Gamla damen som sålde tyckte det var så roligt att vi också tyckte om gamla avlutade möbler. Mhmmm...mumlade vi, åkte hem, målade möbeln bladgrön och sågade ett stort hål mitt i bordsskivan. Såga sönder antika möbler skriker du! Jajjemän. Har ändå inget värde. Fråga galningen Knut Knutsson så får ni höra. Golvet är ett klinker som heter Mira Antrazit, som vi för övrigt fick gratis för att Golvabia fick syntax error. Golvabia bytte schablon och färg på plattan "Elina" som vi tänkt lägga, men lät bli att byta namn. Supersmart! Den platta som vi fick såg inte alls ut som den vi beställt men hette samma sak. Som plåster på såren prutade vi till oss plattor för badrummet gratis. Hehe.

Hög och klar!

Efter regn kom sol. Luften blev hög och klar. Men jag kände mig inte alls hög. Tror jag...?... Klar var jag i varje fall inte. Varken klar över hur den skulle byggas eller -än mindre- klar med den helt enkelt. Av någon outgrundlig anledning så har man sågat av en halv bjälke i takbjälklaget i det här rucklet vi bor i. Sätta in en ny är ett jättejobb som innebär att ta hål i bägge yttervägarna och innerväggarna och ta ner halva murstocken, så det kommer inte hända på den här sidan jul i varje fall. Men vindsgolvet kan ju inte ha en lucka på 2,40 meter mellan bjälkarna på ett ställe. Det är mycket större fallucka än vad mössen behöver det. Så nu ska jag bulta in en regel och dölja den bakom en låda som ska se ut som en bjälke. Ja fan vet, kanske lättare att sälja huset och köpa ett nytt som har bjälklag? Ja, ja, hur svårt kan det va? Det är väl bara att bulta regel, gersåga två sidstycken i 22 mm hyvlad plank fästa dessa i regeln, mäta mellanrummet, såga och passa in ett understycke, limma, tvinga och spika ihop med små, små, små spik som inte ens syns. Ja, och så här blev det. Hur svårt kan det va? Inte särskilt alls.

Så börjar knoget igen

Semestern är slut. Tillbaka på gården. Det snöar. Kallt. Det är så jäkla kallt att jag bestämmer mig för att göra klart badkaret så jag kan ta ett varmt bad. Ni ska veta att man kan ta värmande bad i olika badkar. Lantliga mamman ville köpa ett badkar på tassar för 21000 kronor. Det finns liksom inte på min karta. Inte på hennes heller egentligen, men drömma kan man ju. 21000! Och då hade det inte ens några häftiga tillbehör som lyse, bubblor och andra knas-funktionaliteter. Men för 21000 borde man väl ändå få champagne ur kranen när man tappar upp kan man tycka. Nä, vår budget för badkar var 500 kronor. Hittade en BRF förening i Hörby som sålde 40 begagnade badkar för 1 krona styck. Betalade 40 spänn för att slippa ta med alla och tog ett. Reglar sidorna och bultar i väggen och så på med pärlspont för 300 kronor, spik i sponten för 25 kronor och bladgrön linoljefärg för femtilappen. Simsalabim! Ett jäkligt gött lantligt inbyggt badkar för 415 balubas. En god gärning för miljön dessutom. Jag är nöjd. Har några brädor som står och torkar som ska på imorgon, så ska ni få se slutresultatet också.

Djupadal

Ibland blir det inte som man tänkt. Idag skulle vi klättra ner till Djupadal och ta en sväng över Ona Mosse på Kullaberg. Packar allt som är viktigt på äventyr. Vid det här laget vet ni vad det är eller hur? Just det, vantar, mössa och fika. Bylsar på oss en massa kläder för det är kallt och blåsigt och knölar in oss i bilen med fyrhjulsdrift, för det är ju äventyr vi ska ut på. Parkerar vid vakten vid Mölle och ger oss av in längs Djupadalstigen. Bokskogen står hög och brusande över våra huvuden. Fukten hänger i luften. Vi kikar på en koltrast som hittat en mask. 500 meter in på stigen är allt frid och fröjd. Efter 750 meter kommer vi inte längre. 2-åringen har ingen lust med vandring längre. Ibland vill man faktiskt bara äta päron. Och då får man väl göra det. Inte ens kanelbulle lättar upp stämningen. Päron ska det va! Vi hittar en stubbe som man kan ha cirkus på. Klättra upp och hoppa ner. Om och om igen. Det är ju ändå lite festligt. Men gå vidare, nej, det är inget för honom. Så när päronen är slut, blir det till att åka på pappas arm ut ur skogen. 1,4 kilometer. Inget som går upp på mitt CV kanske, men det räckte bra för 2-åringen. Hej då skogen! Vi ses en dag när man är bättre upplaggd för äventyr...och har fler päron med oss.

Tillbaka i byn

Tillbaka i byn. Jagar vågor i havet. Gräver sand på stranden. Fasterns hus är nästan klart. Måste ha varit en pärs för det verkar som hon slutat bada. 2-åringen vill dock bada. Springer utan förvarning dödsföraktande rakt ut i havet. Jag springer efter snabbare än jag nånsin sprungit. 2-åringen skriker av förtjusning. Jag inte lika mycket.

Fötterna på durken!

En gång i tiden vaknade jag varje morgon av att någon officer skrek ”Fötterna på durken!”. Jävligt otrevliga var de när de gjorde det också. I arton månader höll det på. Så då bestämde jag mig för att jag själv skulle bli officer så jag slapp väckas på det där sättet så tidigt på morgonen. Då fortsatte det där skrikandet i ytterligare ett år på Marinens krigshögskola innan man slapp skiten. Vad jag dessutom inte hade tänkt på var att när man är officer så måste man gå upp ännu tidigare själv för att ha tid att klä på sig och skrika ”fötterna på durken” åt en massa väringar. Det är därför officerare skriker så otrevligt för att de är jäkligt trötta själva. Nä, så det fick vara. Bergsbestigare skulle man bli istället så man fick gå upp klockan tre varje morgon och bråka med en massa fransmän vid varje frukost. Lantbruk gör ju också under för uppstigningstider. Men nu har man i varje fall både helger och semestrar emellanåt och borde få lov att sova ut. Men nu har man en lite parvel som väcker en klockan sex varje morgon oavsett om det är vardag eller helg och skriker Upp! Upp! Upp! och hoppar på en för att man ska vakna. Jag är trött och grinig! Tyst, jag sover, säger jag. Upp, upp, upp, skriker parveln och hoppar ännu hårdare. Passar sig inte parveln så får han snart respass till Sjövärnskåren på Lungö så han lär sig uppskatta lite sömn.

Bjälkar

Vi gräver fram bjälkar i 2-åringens rum bakom flera svepningar av tapet och en kista av masonit. Synligt takbjälklag har under artonhundratalet alltid tapetserats i alla hem där man haft råd. 2000-talets människor åtrerställer sina gårdar till ett artonhundratalsskick artonhundratalsmänniskorna skulle tycka var galet. Så också vi. Och visst blir det fint? För mig är det dock mer en fråga om att ha en chans att se problemen när de dyker upp och inte fem år senare. Alla paneler, tapeter, platsbyggda garderober och annat som kan dölja fukt får fara åt fanders. Det mesta är i så dåligt skick att det ändå inte går att göra något åt. Det som är i OK skick är från sextiotalet och inget att spara om jag får bestämma.

HEAVEN or sHELL

Nu jävlar i min lilla låda är det krig! Budkavlen har gått! Nej, det är inte göingarnas förtjänst. Tomellilla-, Sjöbo- och Hörbyborna har rest sig. Nätverket Heaven or shell har kallat. Jag packar armborstet och fyller våtsäcken och drar till skogs. "Inga gasfält i Skåne, tack!", säger nätverket. Jag säger att man inte behöver tacka för att slippa gasfält! Inga gasfält i skåne, punkt! Shell säger att provborrningarna börjar i oktober. I Skånes höststormar kan ingen höra dig skrika. Stöd oss. Stå upp. Underteckna på http://www.himmelsk.se/ Greppa tjugor och facklor. För ordet vidare! Rid i natt!

Skam den som ger sig

Ligger på mage med skruvmejsel i handen och ficklampa i munnen och byter avloppsslang i tvättmaskinen eftersom den gamla har gått sönder. Jag tror bakstycket på den här tvättmaskinen varit mer av än på under sista året. Kolen slets ut och fick bytas och så var det paj på elen. Men nu har den fått nya transplantationer och funkar tipptopp igen. Kul, jag kan fundera på att lägga ut 5000 spänn på en ny ryggsäck fast jag redan har fem stycken, men jag skulle aldrig komma på tanken på att byta tvättmaskin. Det gäller bara att ha tillräckligt många strumpor så man klarar sig i peioderna när tvättmaskinen inte funkar. Också gäller det att ha lantliga mamman till hands som för det mesta kan kavla upp ärmen och fixa det mekaniska. Hon fixar tvättmaskiner, bilar och traktorer. Det brukar bli rätt bra. Dammsugaren som helt dött skruvade hon isär i smulor, spottade på dem och skruvade ihop och vips så är den som ny. Hon skruvar isär allt i tusen bitar. Ska du inte rita upp hur det såg ut innan du skruvade isär så du kommer ihåg, frågar jag. Hur svårt kan det va, säger hon och skruvar ihop det igen. Då brukar det som skulle lagas bli lagat. Fast rätt ofta brukar det vara nåt annat som inte funkar istället. Som när traktorns elsystem skulle fixas. Jo själva felet som uppstått blev fixat, men då började motorn starta när man vred om batterikniven istället för tändningsnyckeln. Det är dåligt. Man blir rätt förvånad när man står utanför traktorn och den börjar köra iväg av sig själv. Måste sett rätt kul ut också med en självkörande traktor och två personer som springer efter! För att inte tala om hur grannen måste himlat med ögonen och undrat va fan de däringa tokholmarna pysslar med. Men även det felet blev fixat så småningom. Fast nu blinkar varningslampan hela tiden och vindrutetorkarna är döda. Det är bara att fortsätta tills felet flyttar till nåt som inte är så viktigt. Som till tvättmaskinen tex. Då är det bara att köpa fler strumpor.

Semester

Det har inte hänt nåt de sista dagarna. Inte det minsta lilla missöde, vattenläcka eller ragnarök, så det finns liksom inget särskilt att gnälla över. Det går sin gilla gång helt enkelt. Varken mer eller mindre. Blickar framåt istället. Checkar ut för 2 veckors semester på fredag. Hade från början tänkt att åka till Adel & Bernie eller till några andra killar och tjejjer i samma kaliber och få lite värme och delfinvatten. Alternativt fara till bror i Bergen. Men vi kan inte flyga längre. Lantliga mamman är nämligen även gravida mamman. Så ska det bli dykning så blir det på Kullaberg med skollinjalsikt. Inte så sexigt kanske. Inget jag gör själv heller för den delen. K kommer ner 30e oktober. Tänkte lura iväg honom på ett par dyk på Österlen. Men innan dess så häckar vi nog i huset vid havet, dricker varm choklad och tittar på när fastern badar.

Produktplacering

Knastyckaren tyckte att det var på tok för lite produktplacering på dagis. Guuud så mycket billigare dagis skulle bli om man gjorde lite reklam för pamp*rs, semp*r och polarn och pyr*t tex, tyckte knastyckaren. (Fint att jag inte skrivit ut företagen här va? Jag pysslar ju inte med sånt skräp som reklam och produktplacering.) Fan vet om det inte är på gång ändå. Glasslobbyn har i vilket fall fått in glass till mellanmål på 2-åringens dagis. Hur jävla smart är inte det. Det går ju inte att säga ordet mellanmål hemma utan att han säger Glass! och skiner upp som en sol för att 3 sekunder senare börja störttjura av pur ilska när han inser att han har en så jävla dum farsa som inte kan servera lite glass engång. Nej, nån glass blir det inte hos oss till mellanmål. Själv kan jag däremot sätta i mig ett kilo av I*As äpple/kanel Crunchy och ekologisk fil från Skånemejeri*r. Breakfast for champions, right?

Ryssberget 176 m.ö.h

Fjärde oktober. Klockan är nio. Regnet blåser sidleds ned från himlen. 20 m/s i byarna. Vi parkerar utanför Husqvarna butiken i Mjönäs och spanar bistert ut genom framrutan nedför vägen mot Arkelstorp. Torkarna går i turbofart och skyfflar regnvattnet ner i skön Immeln. Vi väntar på Daniel. Vi är här för att göra Ryssberget! Daniel och Audin kommer från Gräsgärde. Daniel hoppar in till mig och 2-åringen där vi sitter i kondensbilen. Vi startar upp och jobbar oss uppför skogsvägarna mot insteget. Den här turen är till skillnad från Kullaberg och Romeleåsen en utpräglad skogstur. Granarna står höga och raka som furor. Marken är fylld av myror och vi vandrar i ett hav av klargrön mossa. Det är kallt, blött och regnigt. 2-åringen är påbylsad och trivs rätt fint i bärstolen. Vi passerar ett gammalt torp från förrförra seklet. Kulturhistorienördar som vi är studerar vi röjningsrösen, stengärden och vägbankar och ser ett uppodlat landskap framför oss. 2-åringen ser bara träd och sten och undrar vad tusan vi pysslar med. Efter ytterligare ett par kilometer in i skogen ser vi toppen mellan granarna. Viss problematik uppstår dock när vi har svårt att avgöra om myrstacken 30 meter bort är högre än huvudtoppen. Vi bestämmer dock att det är högsta berggrund som ska gälla. Toppar ur och fotar. Nedstigningen gör vi alternativ och lite längre. Vi följer skogsvägarna norrut en bit och viker sedan av mot öster för att så småningom gå tillbaka söderut mot bilen. Regnet kommer och går. Vi söker skydd i ett litet jakttorn, perfekt för tre. Kurar. Dricker kaffe och käkar äggmackor. Går igen. 2-åringen springer längs stigarna och hoppar i alla vattenpölar man kan hitta. Och det är rätt många. Lunch under en gran. Vi är tillbaka vid bilarna vid halv två. Man kan väl säga att även den här toppen inte förtjänar något större rykte än det har. Däremot var det en rätt fin skogspromenad.

Insteget.

Rysstorp.

Man ser ju inte åkern för alla träd eller hur det nu heter?

Lunch.

Toppen på toppen!

Köpt grisen i säcken?

Vi packar och donar inför turen på Ryssberget. 2-åringen packar allt viktigt i en pappkasse från ICA. Hans vantar är borta och jag säger att vi måste köpa nya. I stan. För det finns inte såna här ute på landet hos oss. 2-åringen packar ICA-kassen för att åka till stan. Imorgon, säger jag. Nej, säger han. "Handlat." Har du redan handlat, frågar jag. Ja, säger han. Vad har du handlat då? "Giisen!" säger han. Grisen? frågar jag. Ja, säger han. Var har du den då? "Täcken" I säcken? I påsen? Ja ja, säger han och halar upp en blå plastgris. "Haru köpt grisen i säcken?" frågar jag och garvar. Ja, ja säger 2-åringen. "Giisen, täcken!" säger han, jävligt nöjd. Det är inte många som skulle vara det efter att ha köpt grisen i säcken. Zen!

Hillbilly Heaven

2-åringen och jag är hemma själva. Lantliga mamman är på kurs i Tokholm. Det är kallt. Under nollan. Regnet bildar ispansar på bilar och traktorer. 2-åringen och jag huttrar under tjocka dunjackor när vi ger oss ut å morgonen för att ge djuren foder. 2-åringen sitter uppepå skottkärran med hö med kattungen bredvid sig när vi kör ut till hagarna. Det blir tre vändor. Katten åker bara med på den första. Tokigt morgonnöje tycker han. Baggen äter dåligt. Är väl fortfarande chockad. Hästarna käkar som hästar. 2-åringen äter plommon. Jag får vänta på kaffe. Vi läser Pettson och Findus och kör sen till dagis. Byn ligger öde och kall. Solen kryper upp ovanför träden. Ser för första gången elkablarna över byn och undrar vilken amerikansk håla jag hamnat i. Hillbilly Heaven!

Fåraherdar och bagglamm

När nu våra bagglamm betar på de evigt gröna ängarna räddar vi ett annat från samma öde. Hittar en trevlig fåraherde med vallhundar och herdestav från Tokholm som numera bor utanför Illstorp och som hade en uppsjö fina bagglamm som skulle till slakt. Vi väljer ett kraftigt med fin lock. Efter diverse brottning står han nu i karantän hemma hos oss i väntan på att få träffa sin nya familj. Ja, inte fåraherden alltså, utan bagglammet. Fåraherden fick vara kvar i Illstorp. Han hade grejjer för sig i helgen och hade inte tid att stå i karantän hos oss. Själv ska jag salta skinn och märka kött. Så måste jag köpa en sån där härlig herdestav med krok också. Jag vill ju kunna titulera mig fåraherde. Risken är väl bara att han däruppe tycker att jag aspirerar på för mycket. Sen ska lillkillen, jag och Daniel packa matsäck, rep och mössor och dra iväg till Sölvesborg och klättra Ryssberget! Livet är gott för de som får vara med.