Fjärde oktober. Klockan är nio. Regnet blåser sidleds ned från himlen. 20 m/s i byarna. Vi parkerar utanför Husqvarna butiken i Mjönäs och spanar bistert ut genom framrutan nedför vägen mot Arkelstorp. Torkarna går i turbofart och skyfflar regnvattnet ner i skön Immeln. Vi väntar på Daniel. Vi är här för att göra Ryssberget! Daniel och Audin kommer från Gräsgärde. Daniel hoppar in till mig och 2-åringen där vi sitter i kondensbilen. Vi startar upp och jobbar oss uppför skogsvägarna mot insteget. Den här turen är till skillnad från Kullaberg och Romeleåsen en utpräglad skogstur. Granarna står höga och raka som furor. Marken är fylld av myror och vi vandrar i ett hav av klargrön mossa. Det är kallt, blött och regnigt. 2-åringen är påbylsad och trivs rätt fint i bärstolen. Vi passerar ett gammalt torp från förrförra seklet. Kulturhistorienördar som vi är studerar vi röjningsrösen, stengärden och vägbankar och ser ett uppodlat landskap framför oss. 2-åringen ser bara träd och sten och undrar vad tusan vi pysslar med. Efter ytterligare ett par kilometer in i skogen ser vi toppen mellan granarna. Viss problematik uppstår dock när vi har svårt att avgöra om myrstacken 30 meter bort är högre än huvudtoppen. Vi bestämmer dock att det är högsta berggrund som ska gälla. Toppar ur och fotar. Nedstigningen gör vi alternativ och lite längre. Vi följer skogsvägarna norrut en bit och viker sedan av mot öster för att så småningom gå tillbaka söderut mot bilen. Regnet kommer och går. Vi söker skydd i ett litet jakttorn, perfekt för tre. Kurar. Dricker kaffe och käkar äggmackor. Går igen. 2-åringen springer längs stigarna och hoppar i alla vattenpölar man kan hitta. Och det är rätt många. Lunch under en gran. Vi är tillbaka vid bilarna vid halv två. Man kan väl säga att även den här toppen inte förtjänar något större rykte än det har. Däremot var det en rätt fin skogspromenad.
Insteget.
Rysstorp.
Man ser ju inte åkern för alla träd eller hur det nu heter?
Lunch.
Toppen på toppen!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar