Linderödsåsen 195 m.ö.h

Regnet vräker ner. Andra dagen i rad. 2-åringen och jag packar in oss i pick-upen. Torkar kondensen av framrutan och svänger ut genom vattenpölarna mot Rebbetuaröd. Efter en del research verkar det som vi har två val. Skåningsbodabacken utanför Svensköp eller Hallabjär vid Rebbetuaröd utanför Hörröd. Ungefär lika många källor anger Skåningsboda som Hallabjär som högsta punkt, eller lika höga punkter. Terrängkartan 506 visar på båda ställen höjdkurvor på 195 m. Vi har valt Hallabjär. Dels för att den faktiskt har en inmätt punkt på 194,4 meter till skillnad från Skåningsbodas högsta inmätta punkt på 191 meter och kanske viktigare; skåneleden går förbi här, så vi hoppas på lite fin vandring, och inte nån backe man kan köra bilen hela vägen till toppen på som Skåningsboda verkar vara. Vid Rebbetuaröd svänger via av och kör upp på skåneleden som här är en liten grusväg som snart blir till ett par hjulspår i gräset. 2-åringen hoppar i bilstolen i takt med groparna i vägen. Skrattar. Regnet smattrar mot rutan. Vi är i Vildmarken. Vägen tar slut. Vi stannar. 2-åringen vill prova den nya Vaude Comfort bärstolen. Vi kan konstatera att det är komfort. Mycket nöjda vandrar vi stigen in i skogen. Regnet övergår i duggregn och skogen är så där tyst som bara skogar på hösten i regn kan vara. En duva. Inget annat. Skogen är helt gul och orange. Toppen ligger ute i en glänta uppe på Hallabjär. Vi passerar trädgränsen och flinar, ställer oss på toppen och kan konstatera att utsikten uteblir eftersom vi inte kan se över trädtopparna. Det börjar regna igen och vi söker skydd under några höga granar. Tänder Primusköket och gör lappskojs. Av någon anledning har jag nämligen typ 45 Real frystorkad turmat som blivit över efter nån expedition. Funkar utmärkt som matsäck även för förmiddagsexpeditioner i Skåne, om man vill leka lite äventyr. Och det vill man förstås. 2-åringen mumsar lappskojs direkt ur Realpåsen och tittar uppfordrande på mig. Varför har man aldrig fått smaka sån här läcker mat förut? Plötsligt står inte äggmackan lika högt i kurs. Vi sitter bredvid varann på liggunderlaget och lyssnar på skogen. Tyst, lite regndropp. ”Cirkus!” ropar 2-åringen plötsligt, slänger ifrån sig maten och rusar till närmsta stubbe. Cirkus brukar innebära att han klättrar upp på något högt och kastar sig handlöst ut. Och han har rätt, det brukar bli cirkus, likaså denna gång. Jag far upp, skvimpar ut det heta vattnet som står kvar på köket, äggmackan far ner i mossan, liggunderlaget flyger in i gaslågan och jag är på plats precis för att fånga honom när han slänger sig ut från en stor sten som han nyss utnämnt till stubbe. Han kluckar av skratt. Vi packar ihop lunchlägret och gör en cirkusvandring tillbaka mot bilen. Varje stubbe som passeras bestigs och basejumpas ut ifrån. Det tar tid att ta sig hem på det sättet.

Parkerad och klar. 2-åringen kontrollerar däcktrycket. Viktigt efter terrängkörning.

Stigen mot äventyret.

Två på äventyr i gulheten

Lunch i skogssuddet.

Trötta på toppen.