Det man inte har i kranen, får man ha på golvet!

Jaha, då var vi utan vatten igen. I kranen alltså. För på golvet är det jättemycket! Jag kryper runt på alla fyra i bäcken mellan hydroforen och golvbrunnen och tänker: Varför? Varför!? Och varför måste jag hela tiden krypa runt på alla fyra? Ett hål i botten på hydroforen gör att allt vatten som pumpas in rinner ut på golvet i stallet. Rostat sönder inifrån. Vi som var så nöjda med att allting gick framåt för stunden. Långsamt, men framåt! Så händer en sån här grej. Ett steg tillbaka. Hydroforen är ju från början av 60-talet så den har ju stått pall i 50 år, men jag tycker nog att den borde ha funkat i 50 till, eller i 100. Så nu får man väl ägna dagen åt att surfa blocket upp och ner i jakt på nå’n anna jäkla hydrofor från 60-talet som jag sen ska ägna en halv helg åt att installera och moka rör. Och slutresultatet blir bara precis som det var igår. Inget adderat värde över huvud taget. Fy faan. Roligare kan man faktiskt ha. Vi bestämmer att vi trots alla flodfåror på golvet ändå måste använda den trasiga hydroforen tills vi hittat en ny. Så jag slår på pumpen och börjar trycksätta och försvinner som en tandsköterska under röntgen ut ur rummet. Det här är inget farligt alls tänker jag och hoppas att inte hela skiten flyger i luften. Dags att kolla blocket! God morgon!