Gräsgärde

Ledsen att det varit tyst här på bloggen en stund. Har har varit i Småland och dit har inte mobiltelefonin kommit ännu, varför det inte gått att skicka upp något till bloggen. Jag tillsammans med en massa andra vänner skulle ju hjälpa Flugornas Herre att gräva en ny åker. Tyvärr visade det sig att han inte alls hade så mycket vänner. Kanske har med flugorna att göra, vad vet jag? Väl i Gräsgärde fick man hur som helst stå själv tillsammans med flugornas herre och gräva jord, hacka och bryta sten. För er som inte vet så ligger Gräsgärde i Småland. I Småland kallas det som vi i Skåne benämner sten för jord. Följaktligen är de småländska stenarna i klass med de skånska klippblocken. Det är därför smålänningarna gräver med spett. Men det gick rätt fint. Och sämre kan man spendera en helg.

Jag var själv lätt dum i huvet i förra veckan och röjde buskar på fårens vinterbete. Rätt mycket slån och björnbär har det växt där. Det ska bort, tänkte jag glatt och gick loss med röjsågen. Fram för mer gräs! Väl hemma från Gräsgärde upptäckte jag dock att fåren gick runt med slånbärssnåren i röven. Ett par av tackorna såg ut som såna där buskbollar som man ser på film ibland, som blåser fram över prärien. Kombinationen lång ull och taggiga grenar är inte perfekt, vilket jag borde ha fattat innan. Men som sagt, det man inte har i huvudet får man ha i arbetshandskarna. Det var bara till att ägna några timmar åt att samla ihop det värsta av taggbuskarna och frakta bort det, sedan locka in tackorna i en kätte och börja brottas med dem för att få bort alla buskar ur pälsen. Det gick bra det också, men med resultat att fåren flyr så fort jag visar mig. Det går över. Det är nämligen jag som sitter på spannmålen. Och får liksom människor är suckers för spannmålsprodukter. Öl, bröd och gröt!