En dag att förhålla sig till

Idag är en så’n där dag man måste förhålla sig till. Ofta försöker jag bara vända mig i sängen och hoppas att jag kan slippa, men det är otroligt sällan som det går. 2-åringen hoppar på mig och skriker att jag måste förhålla mig till dagen. Idag har han faktiskt rätt. Idag är en sådan där dag man utan att tänka efter vet vad man gjorde den där dagen när det verkligen hände. Det finns några sådana. Hade jag varit äldre så hade jag säkert nämnt freden 1945 t.ex. Men den minns jag inte. Istället minns jag mordet på Olof Palme. Då var jag 14 år, sålde DN på morgonen och gjorde mitt livs klipp. 11 september är en annan sådan dag. Då stod jag med 45 andra kontorsnissar i ett trapphus och såg tvillingtornen rasa på en TV. Blev inte mycket jobbat den dagen. Och så har vi nionde november, dagen berlinmuren föll. Rent politiskt hade det väl ingen stor betydelse. De stora politiska händelserna hade hänt redan tidigare under hösten, men som symbolhandling var den ju gigantisk för en generation som växt upp i en delad värld. Bodde då i USA och åkte skidor med en tysk kille från Berlin. Han var inget vidare kul att ha med sig just den veckan. Tyckte att han blivit blåst på århundradets fest och undrade varför han valt att bo i en håla utanför Seattle just det här halvåret. Till slut stod han inte ut längre utan packade skidorna och åkte hem. Men då var det bara smulor kvar av muren och alla människor hade gått hem och börjat tjura för att livet inte blev så där fantastiskt med en gång som alla trott det skulle bli.